Fortsätt till huvudinnehåll

Dialogens konst

Vi lever i ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle, där människor med skiftande världsbilder, med olika seder och bruk, lever sida vid sida. Vi ser saker och ting med olika kulturella glasögon och står ibland oförstående inför våra främmande bröders och systrars handlande och dem inför våra.

Då finns det två vägar att gå. Antingen låter vi våra rädslor får fritt spelrum och bygger höga murar eller så låter vi vår nyfikenhet och vilja att lära nytt styra och bygger kärleksfulla broar. För det senare ska komma till stånd behöver vi öva oss i dialogens konst. I boken "Together" framhåller Richard Sennetts  tre fundament för en fungerande dialog:

(1) Informalitet
Man bestämmer inte reglerna för dialogen i förväg, utan de måste uppstå efter hand.

(2) Öppenhet
Man måste gå in i dialogen med attityden att man kan ha fel. Den vanliga mänskliga inställningen att jag har rätt och du är dum den skapar inget vidare bra samtalsklimat.

(3) Samarbete
Efter dialogen bör det inte finnas några vinnare eller förlorare. Alla bör gå ut ur dialogen berikade. För målet med dialogen är att vidga våra horisonter, berika våra erfarenheter och vår smala repertoar av sätt att ta itu med livets svårigheter och utmaningar. 
(Från Filosofiska rummet i P1)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman