torsdag 24 september 2015

Bortom det subjektiva och hitom det objektiva

Filosofen Martin Buber skriver att Allt verkligt liv är möte och framhåller därigenom mötets betydelse i alla de relationer vi står i, det ömsesidiga mötet mellan jaget och världen, mellan två subjekt, mellan Jag och Du, som sker i den dubbelriktade relationen. Där uppstår det ett mellanvara, till skillnad från den enkelriktade icke-relationen, där den ena parten använder den andra instrumentellt, som ett ting, ett objekt. Då uppstår istället ett osunt Jag-Det-förhållande utan ett mellanvara. I båda fallen kan motparten vara såväl en människa som någon annan organism.

Här kommer några rader av Jonas Aspelin där han uttolkar Martin Bubers så kallade ontologiska relationism:

Mellanvarat är en särkategori, en speciell dimension av verkligheten som varken existerar innanför eller utanför individer utan mellan just de människor som möts: 'Bortom det subjektiva, hitom det objektiva, på den smala kam, på vilken jag och du möts, där är mellanvarats rike.' (Martin Buber)

I den mellanmäskliga sfären är jag varken beroende eller oberoende. Jag är tillsammans med någon och mellan oss uppstår en aldrig skådad verklighet. 


Om du träder i relation till någon vänder du dig varken utåt eller inåt, utan öppnar dig.



torsdag 3 september 2015

Ni är frukterna på ett träd och bladen på samma gren

Under senare tonåren och tidiga tjugoåren var jag anhängare av bahá'i-religionen, vars främsta signum är proklamerandet av mänsklighetens enhet. När jag för ett tag sedan läste följande talande citat av Bahá'u'lláh (1817 - 1892), bahá'i-trons grundare, insåg jag att den här perioden i mitt liv nog gjort större avtryck på mig än jag hittills trott. 

Jorden är endast ett land och mänskligheten dess invånare.

Den är i sanning en människaa, som i dag ägnar sig åt uppgiften att tjäna mänskligheten i dess helhet.
Låt din blick omfatta hela världen, inte bara dig själv.
Så starkt är enhetens ljus att det kan upplysa hela jorden.
Betrakta icke varandra såsom främlingar. Ni är frukterna på ett träd och bladen på samma gren.
Människans ljus är rättvisa, utsläck det inte med förtryckets och tyranniets motvindar. Syftet med rättvisa är att skapa enighet bland människorna.
O, människobarn! Vet ni ej varför vi skapade eder alla av samma stoft? På det att ingen skulle upphöja sig över någon annan.
Visa fördragsamhet, välvilja och kärlek gentemot varandra. Slut dina ögon för rasskillnader och välkomna alla i enhetens ljus. Lev i vänskap med alla religioners anhängare.
O, vän! Plantera i ditt hjärtas trädgård ej något annat är kärlekens ros och släpp ej ditt tag om längtans och hängivenhetens näktergal.