onsdag 19 december 2012

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.
Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio
Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.
Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.


torsdag 13 december 2012

Att se saker ur olika perspektiv

Jag skrev tidigare om Öppet sinne utifrån Stefan Einhorns bok Vägar till visdom. Den andra förmågan i kapitlet Visdom i praktiken kallar han Att se saker ur olika perspektiv.

Einhorn menar att vi människor gärna utgår från vårt subjektiva perspektiv på världen, vilket minskar vår klarsyn. Detta gäller även i många vetenskapliga sammanhang trots ambitionen om objektivitet, om den nu är möjlig.

Människor låser sig vid sina hypoteser, vill gärna göra stor upptäckter och övertolkar därför resultat, motarbetar forskare som har andra uppfattningar och så vidare.

För att bli visare, menar Einhorn, måste vi utveckla vår fömåga att ta hänsyn till flera olika perspektiv samtidigt. Vi behöver inse att tillvaron är oerhört komplex och kan uppfattas på många olika sätt beroende på hur vi och andra andra ser på den, inte minst utifrån olika sociala konstruktioner och kulturella föreställningar. En fråga eller ett problem har inte sällan många skiftande dimensioner. Tvärsäkra uttalanden tyder ofta på ensidigt tänkande.