Fortsätt till huvudinnehåll

Själen slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad

Vi lär oss ständigt något nytt om oss själva, om och om igen. Vi blir aldrig färdiga, alltid öppnar sig nya rum inom oss som tidigare varit fördolda. Jag tror inte att det sanna jaget står att finna en gång för alla. Jaget föds delvis på nytt i varje ögonblick, något blir kvar en längre eller kortare tid, annat försvinner i tidens ström.

Vi har alla en inre röst, men den talar till oss med olika språk beroende var vi befinner oss på tids- och rumsaxeln. Kahlil Gibran skriver om detta i kapitlet Tala till oss om Självkännedom i boken Profeten.

En själs dolda källåder måste av inre nödvändighet 
stiga uppåt och porlande söka sin väg mot havet;
och skatten från era omätliga djup skall ligga avtäckt
inför era ögon.

Men väg inte er okända skatt på våg och sök inte
pejla djupet av er kunskap med sond och lod.
Ty ert jag är ett hav, omätligt och utan gräns.
Säg inte "Jag har funnit Sanningen" utan hellre:
"Jag har funnit en sanning".
Säg inte "Jag har funnit själens väg", säg hellre
"Jag har mött själen vandrande på min stig."
Ty själen vandrar på alla stigar. Själen vandrar inte 
på utstakad väg, ej heller växer den som ett strå. Den
slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,