onsdag 19 december 2012

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.
Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio
Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.
Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.


torsdag 13 december 2012

Att se saker ur olika perspektiv

Jag skrev tidigare om Öppet sinne utifrån Stefan Einhorns bok Vägar till visdom. Den andra förmågan i kapitlet Visdom i praktiken kallar han Att se saker ur olika perspektiv.

Einhorn menar att vi människor gärna utgår från vårt subjektiva perspektiv på världen, vilket minskar vår klarsyn. Detta gäller även i många vetenskapliga sammanhang trots ambitionen om objektivitet, om den nu är möjlig.

Människor låser sig vid sina hypoteser, vill gärna göra stor upptäckter och övertolkar därför resultat, motarbetar forskare som har andra uppfattningar och så vidare.

För att bli visare, menar Einhorn, måste vi utveckla vår fömåga att ta hänsyn till flera olika perspektiv samtidigt. Vi behöver inse att tillvaron är oerhört komplex och kan uppfattas på många olika sätt beroende på hur vi och andra andra ser på den, inte minst utifrån olika sociala konstruktioner och kulturella föreställningar. En fråga eller ett problem har inte sällan många skiftande dimensioner. Tvärsäkra uttalanden tyder ofta på ensidigt tänkande.

fredag 2 november 2012

Själen slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad

Vi lär oss ständigt något nytt om oss själva, om och om igen. Vi blir aldrig färdiga, alltid öppnar sig nya rum inom oss som tidigare varit fördolda. Jag tror inte att det sanna jaget står att finna en gång för alla. Jaget föds delvis på nytt i varje ögonblick, något blir kvar en längre eller kortare tid, annat försvinner i tidens ström.

Vi har alla en inre röst, men den talar till oss med olika språk beroende var vi befinner oss på tids- och rumsaxeln. Kahlil Gibran skriver om detta i kapitlet Tala till oss om Självkännedom i boken Profeten.

En själs dolda källåder måste av inre nödvändighet 
stiga uppåt och porlande söka sin väg mot havet;
och skatten från era omätliga djup skall ligga avtäckt
inför era ögon.

Men väg inte er okända skatt på våg och sök inte
pejla djupet av er kunskap med sond och lod.
Ty ert jag är ett hav, omätligt och utan gräns.
Säg inte "Jag har funnit Sanningen" utan hellre:
"Jag har funnit en sanning".
Säg inte "Jag har funnit själens väg", säg hellre
"Jag har mött själen vandrande på min stig."
Ty själen vandrar på alla stigar. Själen vandrar inte 
på utstakad väg, ej heller växer den som ett strå. Den
slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad.

söndag 23 september 2012

Skapa fler interkulturella mötesplatser

Jag tror att förbrödringen och försystringen av mänskligheten kan gå via de aktiviteter som vi alla delar, men ger olika kulturell form beroende på var vi bor. Det kan till exempel handla om traditionell mat, dans, sång, musik, odling, hantverk som ofta har en lokal eller regional prägel, formade av klimat, landskap och historia. Kring allt detta kan vi mötas, utbyta erfarenheter och inspirera varandra till att tänka nytt. De svenska motsvarigheterna ska förstås även ingå.

Jag tycker att en stor del av integrationspolitiken skulle handla om att skapa sådana interkulturella mötesplatser som kan utvecklas till kreativa och dynamiska arenor till gagn för alla i samhället. Redan idag finns det ansatser i den här riktningen såsom mångkulturella brodericaféer, internationella spelmansstämmor och gröna integrationsprojekt. Dessa behöver förstärkas och mångfaldigas.


lördag 1 september 2012

Om att lysa - om att hitta sin livsuppgift

Jag bladar i Gitte Jörgensens bok Simple living - nya vägar till ett meningsfullt liv. Hon berör här fundamentala saker i våra liv, hur vi kan hitta fram till vår kärna, till det som ger oss mening och livsinnehåll, till det vi brinner för och är vår livsuppgift. Inte sällan har vi tappat bort detta på vägen och vår låga tenderar att falna. Gitte hjälper oss att hitta tillbaka till vårt engagemang, till vår eld. Det handlar inte minst om att
göra en inre och yttre förenklingsresa.
Hon erbjuder flera praktiska redskapen som jag återkommer till vid ett senare tillfälle.

Vi vill alla lysa.
Vi lyser när vi är fyllda av energi, glädje och entusiasm. I regel ser vi när andra människor lyser, men vi har svårare att upptäcka hur vi kan tända vårt eget ljus, eller hålla det ljus som är tänt lysande.
/.../
Vi har alla en potentiell eld inom oss, och när du letar efter din livsuppgift, är det en god idé att leta efter denna eld. För det som engagerar dig och som du brinner för, det är med en navelsträng förenat med din livsuppgift.
/.../
Jag tror att alla har en livsuppgift. Vi har något djupt inom oss som är viktigt att realisera och som hela livet ligger som en grundton hos oss - somliga är medvetna om den, andra inte. Jag påstår att ju mer medveten man är om sin livsuppgift, desto uppriktigare och ärligare kan man leva. För man hänger ihop. Den inre och den yttre världen krigar inte med varandra utan följs åt och komplettera varandra
Gitte Jörgensen

torsdag 23 augusti 2012

Ett öppet sinne

Här skrev jag tidigare om visdomens uppgift utifrån Stefan Einhorns bok Vägar till visdom. I kapitlet Visdom i praktiken i samma bok listar författaren en rad förmågor som han anser vara av vikt om vi ska agera som kloka människor. Först ut är förmågan till Ett öppet sinne.

Einhorn skriver att det bland oss människor finns många exempel på bristande förmåga till öppenhet och flexibiltet. Det hänger sannolikt ihop med tendensen att vi gärna vill göra saker och ting enkla för oss. Att framstå som osäker är inte heller så eftersträvandsvärt i alla läger. Han exemplifierar:

Ofta när vi läser artiklar av våra mest kända opinionsbildare vet vi i förväg vad de kommer att tycka. De har ett färdigt mönster i huvudet som beskriver hur världen är konstruerad. Den nya händelse som de ska kommentera placeras bara in i denna färdiga mall och tolkas i enlighet med tankesystemet. Det gäller inte enbart individer utan också intresseföreningar, politiska partier och massmedier.
(Stefan Einhorn)

Einhorn menar dock att det är viktigt att inte blanda samman öppenhet med förnekande av fakta. Öppenhet är positivt till skillnad från villfarelse, till exempel förnekandet av förintelsen och evolutionsläran. Han skriver att vi ska ifrågasätta det som är relativt, men samtidigt böja oss för fakta.

Trots att sanningen ibland stirrar oss i vitögat har vi alla en tendens att hålla fast vid gamla tankemönster/...) Att ha ett öppet sinne och hysa ödmjukhet inför tillvarons komplexitet skapar utomordentliga förutsättningar för visdom.
(Stefan Einhorn)

Världen ropar efter fler människor med öppet sinne!

torsdag 26 juli 2012

Människan är mer än en maskin

Jag känner att vår tid delvis är i otakt med det djupt mänskliga inom oss. Inte sällan reducerar våra politiker och vetenskapsmän oss till enbart logiska och rationella varelser, till maskiner, men vi människor består ju av så många andra delar. Vi är komplexa organismer där även det irrationella utgör en betydande del av våra jag. Vi rör oss inte alltid från punkt A till punkt B, utan strosar ofta runt i tillvaron, än hit och än dit. Det är inte alltid logiken som styr vår väg genom livet, utan helt andra aspekter. Jag vill tro att vi skulle uppnå ett större välbefinnande om vi insåg detta.

I sin bok Konsten att göra ingenting - enkla sätt att njuta av livet sätter Lena Katarina Swanberg fingret på just detta.

Men bli medveten om att du är människa. Ett myller av motsägelser, en förmåga till vanvett, till bottenlös sorg och även stor förnöjsamhet en dag när solen skiner. Du är samtidigt en produkt av din tid, så bli medveten om dess mönster. Tidens ideal är makinen. Inte det obegripliga, mångtydiga, svårfångade, sammansatta väsen som är du.

Lär dig att strosa. Strosandet i tillvaron är djupt mänskligt, det är omöjligt att tänka sig en kringstrosande maskin. Det är helt sant att du inte är mer än en människa. Minns detta. Du är alltid med än en maskin.

torsdag 28 juni 2012

Ett välkomme-hus

En eternell i varje stam
för att leda dig säkert fram
till ett välkomme-hus
- ett litet ljus i natten.
Jag har dukat mat och vin
med kristall och vitt porslin
på ett välkomme-bord
Små ljusa ord emot natten.

Så börjar Turid sin vackra visa Välkomme-hus. Jag erinrar mig dessa rader när jag läser Anna Bornsteins och Laila Spiks bok Den samiska vandringsrösten där Laila berättar att hennes far Jovva alltid ville hålla dörren till hemmet öppen. Alla var välkomna, oavsett vem det var, om gästen var rik eller fattig, nykter eller onykter. Han sa:

Du tar emot alla. Alla ska få sova, alla ska få äta. Alla har något att ge dig. Ta dig tid att prata med dem som livet sänder i din väg. Du vet inte vem den människan är, hon kan vara din bästa hjälpare och vän.

Det kommer att bli min målbild i fortsättningen så varmt välkomna, alla!

lördag 2 juni 2012

Känn dig själv

Världskulturmuseet i Göteborg hör till ett av mina verkliga favoritmuseer. Det sjuder av liv och kreativitet. Många besökare hittar dit, även barn och ungdomar. Konserter, seminarier och barnverksamhet avlöser varandra. Utställningarna håller genomgående hög klass, ofta med spännande infallsvinklar på globaliseringsprocessen och hur det är att leva i världen. I vintras var jag på utställningen Känn dig själv med mina barn och de ville inte gå därifrån.

Utställningen utgick just från barns och ungas egna tankar och frågor om känslor i samarbete med hjärnforskare och konstnärsduon Bigert & Bergström.

Jag tycker att de interaktiva konstinstallationerna var tankeväckande och skapade förundran. Det gällde även rubrikerna på de olika rummen. Här är några exempel:

Vi smittar varandra - även med våra känslor.

Du har ett universum mellan öronen!

Rädslan - både din räddare och  hämmare.

Känslor är signaler från dig själv till dig själv om dig själv.

Älskar, älskar inte. Känslor väcker tankar. Tankar väcker känslor.

Är drömmen ett fönster till det omedvetna?

tisdag 29 maj 2012

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten Att vara stark. Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär.

Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även när livet upplevs som allra svårast.

ATT VARA STARK 
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

fredag 11 maj 2012

Kärlekens väsen

Om kärlek har de skrivits hyllkilometrar: dikter, berättelser och feelgood-literatur. Det är sällan något sticker ut och fångar mitt intresse, men plötsligt finner jag Nina Wahlins levande och insiktfulla ord om kärlek i mitt twitterflöde. Jag tror att hon är något viktigt på spåret om kärlekens innersta väsen.

Kärlek ser jag som ett förhållningsätt. Hat förgör medans kärlek föder mer kärlek.

Kärlek handlar om inkludering; möjliggörande ~ det handlar ej om passivitet; underkastelse.

Kärlek kan vara att lyssna; släppa sin egna förväntade bilder av verkligheten en stund Se någon ta sin egen väg.

Kärlek ej att förväxla med dyrkan, som lägger kraften utanför oss själva. I kärleken behåller vi kraften hos oss; den flödar vidare.

Kärlek förbinder ej, förpliktigar ej. Det gör makt; ägandebegär. I kärlek prövar vi våra vidare förmågor att mötas där vi är.

söndag 22 april 2012

Permakultur

Permakulturdesign är ett koncept som sprider sig runt om i världen. Begreppet permakultur lanserades 1974 av australiensarna David Holmgren och Bill Mollison. Ordet kommer ur PERMAnent och agriCULTURE, det vill säga långsiktigt odlande eller uppbyggande. 

Permakultur är en medvetet design liksom underhåll av produktiva ekosystem inom jordbruket med ekosystemets naturliga mångfald, stabilitet och motståndskraft. Permakulturen arbetar med och inte mot naturen och förutsätter regelbundna och genomtänkta observationer istället för ogenomtänkta handlingar utan kontinuitet. I Permakulturen betraktas system i alla dess funktioner istället för att bara utgå från någon form av vinstintresse och tillåter systemen att demonstrera sina egna evolutioner. Bill Mollison 

Jag tror att detta designkoncept kommer spela en avgörande roll för att skapa ett mer uthålligt samhälle i framtiden, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. 

Man talar om tre etiska grundpelare inom permakulturen:
(1) Bry sig om jorden
(2) Bry sig om människor
(3) Rättvis fördelning av resurser.

Vidare talar man om tolv designprinciper som kan skilja sig lite åt:
(1) Observera och interagera
(2) Fånga upp och lagra energi
(3) Se till att få skörd
(4) Tillämpa självreglering och acceptera feedback
(5) Använd och värdera förnyelsebara resurser och tjänster
(6) Producera inget avfall
(7) Från helhet och mönster till detalj
(8) Integrera istället för segregera
(9) Små och långsamma lösningar
(10) Använd och värdera mångfald
(11) Använd kanter och värdera marginaler
(12) Reagera kreativt på förändring

På Föreningen Permakultur i Sveriges hemsida kan man läsa mer. 

tisdag 6 mars 2012

Ekofeminism

Ekofeminismen är en social och politisk rörelse som betonar den gemensamma grunden för miljörörelsen och feminismen. Den ser likheter mellan förtycket av natur och kvinnor. Det är bara olika uttryck för samma dominas/härksarideologi.

Här skrev jag tidigare om ekofilosofi versus modern filosofi. Listan har många likheter med den uppställning som Lotta Hedström gör i sin bok Introduktion till ekofeminsm:

EKOFEMINISMEN ÄR POSITIV TILL:
Uthållighet, långsiktighet
Kontinuitet, holism
Icke-polarisering, icke-dualism
Inklusivitet, deltagande
Självorganisering
Ömsesidigt beroende, relationinriktning, samarbete
Omvårdnad, varsamhet
Praktisk handling
Respekt, vördnad, helighet
Hushållning, resursbevarade
Fred, icke-våldslig, konfliktlösning
Nätverksbetonad jämlikhet, platta strukturer
Ekologisk balans
Bejakelse av mångfald
Likställighet mellan kön, ålder, etniska grupper, livsformer, sociala klasser och sexuella läggningar

EKOFEMISMEN TAR AVSTÅND FRÅN:
Positivism
Reduktionism
Dominans, överdriven kontroll
Hierarkier
(etisk) Materialism(ej nödvändigtvis historiematerialism eller ontologisk materialism)Konsumism
Dualism
Ekonomism
Separering
Kolonialism
Militarism

fredag 10 februari 2012

Att jojka någon eller något

Vi for norrut för att ta del av Jokkmokks generösa vintermarknad. Den arktiska kylan låg som en tunn dimma. Inne på Bio Norden tinades vi upp av underbara jojktoner frambringade av samiska artister. På Ája-biblioteket fick vi prova på att jojka olika djur såsom älg, vit hare, renkalven. Nu kan vi vakna upp en morgon och ånyo höra dessa i vårt inre, jojkar som vi trodde att vi glömt.

Det som utmärker jojkens filosofi är dess ambition att bli ett med den eller det man jojkar. Förhoppningvis kan jojken bidra till att vi får ett mjukare och ett mer innerligt förhållande till oss själva och vår omvärld: till våra medmänniskor, till våra medvarelser, till naturen och jorden som helhet. Jag vill tro att jojken kan innebära en väg ut ur den moderna människans tendens att vilja dominera allt och alla.

Jojkaren Krister Stoor sammanfattar: Att jojka är att leva, att jojka är att finnas för mig. Att jojka en plats eller jojka en människa är att stå i nära relation till platsen eller till människan. Jojkar jag älven så är jag inte bara vid älven utan jag är dess vatten, dess fiskar - livet. Jojkar jag dig som människa så är jag i dig. Jag reser i det inre när jag jojkar och det är vackert.