Fortsätt till huvudinnehåll

Gerotranscendens - det positiva åldrandet

I vårt samhälle råder en stor upptagenhet av ungdomskultur i olika former. Det är från ungdomen det nya kommer, modet, musiken och många politiska rörelser. Media och kommersiella aktörer hänger på. Att bli äldre har låg status. Åldrandet göms undan på institutioner och/eller hamnar i mediaskugga.

Jag tror att vi skulle må bra av att se varje fas i livet, barndomen, ungdomspåren, medelåldern och ålderdomen, som något unikt och positivt med sina särskilda förtjänster, ungefär som årstidsväxlingarna i naturen.

Gerotranscendens, som ligger i linje med det här resonemanget, är en psykosocial utvecklingsteori om det positiva åldrandet. Teorins upphovsman är professor Lars Tornstam. På hemsidan finns mycket matnyttigt, bland annat beskrivs gerotrancendensens kännetecken som kan upplevas i varierande antal och olika mycket:

Förändrad tidsuppfattning En känsla av att vara barn, ungdom, vuxen, medelålders och gammal på en och samma gång! Man ser tillbaka på gamla livsupplevelser med nya och mer livserfarna ögon. Ibland kan även gamla oförrätter klaras upp.

Ökad känsla av samhörighet med tidigare och kommande generationer. Som en länk i en generationskedja, där hela kedjan blir lika viktig som den egna länken.

Mindre rädd för döden. Man tycks nu betrakta döden mer som en naturlig del av livets process.

Det blir lättare att acceptera livets mysterier och att man faktiskt inte kan förstå allt.

Finner större värde och nöje i de små, vardagliga sakerna i livet. Exempelvis kan musik, konst och natur inspirera på ett nytt sätt.

Upptäcker nya sidor hos sig själv, både positiva och negativa.

Upplever sig som en del av en helhet och blir mindre självcentrerad. Vissa känner sig inte så ”viktiga” längre. Om man tidigare hade låg självkänsla så känner man ofta inte detta lika starkt längre.

Minskad oro för sjukdom och ohälsa. Man fortsätter emellertid att ta hand om kroppen som förut, men är inte lika upptagen av det.

Ökad osjälviskhet, vilket märks mest hos dem som tidigare tenderat att vara självupptagna.

Pusselbitarna faller på plats. Om livet varit strävsamt och svårförståeligt, så upplever man nu istället ökad känsla av sammanhang och helhet.

Fördjupade relationer med vänner och familj känns viktigare än tidigare. Samtidigt upplever man ofta ett ökat behov av att vara för sig själv - i en så kalladpositiv ensamhet.

Mer spontanitet. Man väljer gärna bort onödiga sociala regler och etikett. En lekfullhet och spontanitet växer fram, vid sidan av förnuftet och det vuxna omdömet. Gamla vanor, rutiner och principer känns inte lika viktiga längre.

Masken tas av. Många ser att man tidigare spelat olika roller och ibland gömt sig bakom masker. Dessa lägger man nu bort för att vara mer sig själv. Man kan dock se att de gamla rollerna hade ett syfte.

Mindre prylar.Många kan uppleva att ägandet av för många saker innebär en börda. Man vill ha tillräckligt, men inte för mycket.

Vishet och tolerans. En känsla av att man inte längre lika bestämt vill säga om något är rätt eller fel. Man undviker därför att komma med direkta råd eller bedömningar.

Kommentarer

Känner igen mycket här från min höstliga ålder;-)Tidigare, mitt i livet, arbetade jag med riktigt gamla människor, jag kände ödmjukhet inför deras levnadsvisdom och lärde mig mycket. Nu tycker jag det är sorgligt att yngre ser de äldre över axeln och att medier är så inriktade på ungdomen. Det är ju de äldre som mest sitter hemma framför Tv och radio t.ex. Bra blogg -och titel, skulle kunnat använt den själv;-)

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,