Fortsätt till huvudinnehåll

Skogsträdgården - drömmen om paradiset

Från England kommer idén om skogsträdgården. Robert Hart var först ut med att lansera begreppet. Huvudidén är att designa paradiset, en trädgård som dignar av bär, frukter, nötter och grönsaker utan att man behöver lägga ner så mycket arbete.

I en skogsträdgård odlar man flerskiktat med ett trädskikt, ett buskskikt och ett örtskikt. Man utgår från skogen och hur den fungerar, främst skogsbrynsmiljön som ofta är flerskiktad med både sol- och skuggtåliga växter. Man kan även arbeta med lutningar och murar för att få ett varmare klimat. Genom att få trädgården att likna en skogmiljö så uppnår man en rad fördelar:
  • Låg skötselnivå - riklig skörd
  • Effektiv som kolsänka
  • Motverkar erosion
  • Mindre näringsläkage
  • Bra jordstruktur med rötter
  • Drar upp näring från djupare jordlager
  • Självgödande. Man behöver ingen gödseltillförsel
  • Högre biologisk mångfald
  • Högre resiliens
  • Fungerar utmärkt som en läkande miljö, typ gröna rehab.
  • Kräver mindre fossilt bränsle
  • Lämpar sig som pedagogisk trädgård
Nackdelarna är:
  • Svårt att bedriva kommersiell odling, men det bör gå att utveckla mellanformer av skogsträdgård och traditionella monokulturer.
  • Kunskapskrävande
På Holma utanför Höör i Skåne är man i färd med att anlägga en skogsträdgård. Där anlägger man olika lundar såsom örtlunden, myntalunden, härdiga lunden, normalbeskärningslunden, lättskötta lunden, grönsakslunden. Lundarna omges av läplantering, dammar, en liten äng, ett surjordsområde, en odlingsmur och en nötpark, allt med ätliga växter. Se mer här.

Kommentarer

Monica sa…
Perfekt... Blir änna lite sugen...!
Visst blir man! Några i Omställning Alingsås ska försöka förmå stadsträdgårdsmästaren
att skapa en skogträdgård i en del av Nolhaga.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,