Fortsätt till huvudinnehåll

I blåbärsskogen

Från olika håll nås jag av rapporter att våra skogar är osedvanligt fulla med blåbär. I naturessän Midsommardalen skriver Harry Martinsson så vackert om plockningens njutning och skillnaden mellan olika sorters blåbär.

Rikedomen dinglar om varje kvist. Med mjölkande, finglande rörelser narra vi loss blåbären och handkupan fylles, tömmer sig i korg och kanna. Man har vanan kvar sedan barndomen. När bottnen är är täckt slutar kannan att klinga och korgen att smattra. Det för örat och tillfredställelsen inträder därvid utan att man ens har tittat i kannan.

Blåbären är olika. På solställen är de beslöjat blåoxiderade och matta, utan lyster, de färga starkt av sig på fingrarna. Men inne i skuggorna är de blanka och nästan svarta. De sötaste är blå i solen. Inne i skuggorna är smaken mera allvarlig, förstämd och butter, kan inte ge ut mer än den tagit in.

Människor plockar helst de solblåaste. Följande fyndighetens blåaste förgreningar fingla de loss dess solgivna blå mat och låta skuggorna stå orörda eller också ta dem sist. Skuggorna är för resten, som var och en vet, långt fattigare på bär.

Där solen steker alltför hett blir blåbären små, hårda och torra. Själva riset är då ofta långt och rikbuskigt. De har haft gott om pådrivande ambitioner men frukten har blivit liten, förtorkad dvärg, felslagen och fnasig. Sådana blåbär verka torkade på plåt redan där de hänga.

Kommentarer

Anonym sa…
Så underbart enkla och ändå så exklusiva... vackert skrivet om våra blåbär. Lisa
Elin sa…
Hej. Det är jag från tåget. Jag flyttar till närheten av alingsås nu, du kanske har en del roliga kulturprojekt på gång? vi syns kanske. mvh, elin.
Jättekul att du bosätter dig i närheten av Alingsås! Kulturlivet i Alingsås har ganska bra styrfart för närvarande. Följ gärna min andra blogg:
http://alingsasiana.blogspot.com/ där jag bevakar just detta. Vi kanske ses på någon vernissage.
Om du är intresserad av miljöfrågor drar jag igång ett stort och lustfyllt projekt den här veckan för att omvandla Alngsås till en fossilfri och klimatamart kommun, enligt Transition-rösrelsen som är stor i England.
Ha det gott!

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman