Fortsätt till huvudinnehåll

Mosaikism är kalejdoskopisk oändlighet

Sverre Holmsen hette en av min ungdoms absolut största hjältar. Han var författare och kosmopolit och pläderade hela sitt liv för mänsklighetens enhet och ett liv i samklang med naturen. Han föddes i Sydafrika av norska föräldrar, men växte upp i Sverige. I tonåren gick han till sjöss och kom att vistas en hel del i Kanada, Som författare bodde Holmsen på Tahiti, i Marocko och på Teneriffa och slutligen i Sverige. Han kom under livet i kontakt med en mängd olika kulturer och religioner, vilket kom att prägla hans livssyn.

Hans bok Sjungande korall, som är en djupdykning ner i polynesisk kultur, på sätt och vis lika rik som Paul Gauguins måleri, räknas som hans främsta roman. Reseskildringarna Morialand och Het horisont från Tanger i Marocko är också mycket läsvärda. Den förra handlar om mystiska resor i det inre, den senare är en impressionistisk reseskildring med många kloka tankar. Hans livsfilosofi, som han kallar mosaikism, har påverkat mig mycket genom åren. Så här beskriver han den i boken Globen runt:

Mosaikism är förverkligande av enhet. Så länge jag lever så är min sysselsättning att lägga mosaik. Ett fredligt sovrande och enande i olikhet är individens och mänsklighetens väg och räddning till större klarhet och ett bättre öde.

Livet är ständig flödande vågrörelse och växling, en ström av rytmisk kraft. Ensidighet är begränsning och strider mot livslagen. Alla våra små mänskliga klimat är beroende av varandra och bildar tillsammans ett enda klimat. Mosaikism är kalejdoskopisk oändlighet. Ensidighet är okunnighet och brist på rytm, vilket leder till mycket elände. Lägg mosaik och förena mångfalden till ett i dig. Splittring är svaghet och otakt. Samla ditt liv i tid, kraft och rytm till enhet och takt med den stora livsrytmen.

Mosaikism är stil och metod i psykologi, religion, filosofi, konst, litteratur, musik och vetenskap. Mosaikism är människa och mening. Med den skapas en bättre möjlighet för större koncentration, exakthet och därmed en lättare och rikare livsväg. Genom mosaikismen finner jag läge och kurs. Ty att navigera är att lägga mosaik. Att resa och leva är att navigera. Livet är en äventyrlig historia, en färd genom egendomliga sköna och farliga farvatten. Men den som vill kan lära sig livsnavigation. De som inte vill kan lägga sin farkost i torrdocka, färdas blint eller driva vind för våg till fara för sig själv och andra.

Kommentarer

Väldigt intressant läsning:)
Och tack för din fina kommentar inne hos mig.
Jag kommer gärna tillbaka till din blogg flera gånger.
Kram Lallis
Tack för kommentaren. Den värmde.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman