fredag 27 mars 2009

Bloggen tar semester...

...och återkommer efter påsk. Jag behöver fylla min källa och kommer bland annat att återigen besöka Jämtlandsfjällen. Tid, ljus, tystnad i överflöd samt utblickar mot oändligheten....

måndag 23 mars 2009

Den glittrande daggdroppen

Vi reser långt, till fjärran resmål, vi reser jorden runt. Men ofta glömmer vi bort att gräva där vi står. Starka och exotiska upplevelser kan vi hitta var vi än befinner oss i världen. Utanför vår farstukvist öppnar sig äventyret om vi bara lyckas ställa in den rätta våglängden. Och här är vårt seende centralt. Kunskap om natur, arkitektur och lokalhistoria öppnar våra ögon för det näraliggande.

Under många år
under stora kostnader
reste jag genom många länder.
Såg de höga bergen,
oceanerna.
Det enda som jag inte såg
var den glittrande daggdroppen

i gräset framför min dörr.
Rabindranath Tagore

torsdag 19 mars 2009

Att gå in i naturen

För egen del mår jag bra av att pendla mellan natur och civilisation, mellan stillhet och rörelse, mellan ensamhet och gemenskap. Jag får möjlighet att såväl samla mig som utmana mig själv och mina värdeingar I vår tid tror jag att det finns en tendens att försumma värdet av vistas i naturen. Där kan vår själsliga styrka växa och vårt jag få fastare konturer. Proportionerna på saker och ting blir även annorlunda. I sin boken Livsfilosofi skriver Arne Naess:

Det är en vanlig norsk uppfattning att man snarare går in i naturen än ut i naturen. Man vill finna sig själv, tänka - bättre förstå vad man egentligen vill/.../. Det sociala livet är ofta starkt präglat av press och tryck i olika riktningar, utifrån, och kraven kommer inte sälla i konflikt med varandra. Det sociala livet för på så sätt ofta människan ut ur sig själv. Av detta kan det uppstå en längtan efter omgivningar där man får en klarare känsla för vem man är.

onsdag 11 mars 2009

Då gamla världar förstörs och nya stjärnor föds

Livet är en resa. Allt är öppet. Varje dag är unik och består av både ljusa och mörka sidor. En del kan vi styra över själva, annat drabbas vi bara av. Varje dag blir vi i viss mån någon annan än den vi tidigare varit.

Ingen dag är den andra lik. Varje morgondag för med sig sitt eget mirakel, sitt magiska ögonblick då gamla världar förstörs och nya stjärnor föds.
Paulo Coelho

måndag 9 mars 2009

Facebooks storhet

Jag blir alltmer fascinerad av Facebook och alla dess möjligheter.

När man en gång blivit vän på Facebook så förblir man vänner intill tidens ände om inte själva Facebook läggs ner eller man har oturen att bli blockad. Tidigare har jag ju av olika anledningar förlorat många av mina vänner; jag eller en vän har slutat att ringa eller skriva, jag har flyttat, bytt arbetsplats eller förening. Nu finns där alla vänner inom räckhåll, såväl gamla som nya, och tröskeln är oerhört låg att våga ta kontakt igen. Det är helt otroligt!

På Facebooks startsida kommer jag in i ett kakafonisk sorl. Jag sitter som i en bar och lyssnar på röster från det dåtid, nutid och framtid. Alla tider möts i ett vibrerande nu. En väv av skiftande trådar att haka på, allt efter behag. Och inga måsten!

Ju fler som inser Facebooks storhet desto roligare, desto fler vänner, desto fler likasinnade, desto fler specialiserade grupper, desto fler politiska manifestationer, desto lättare att sprida information, desto fler mänskliga möten som gynnar allas vår kreativitet.

Haka gärna på här om du känner dig hågad!

tisdag 3 mars 2009

Mosaikism är kalejdoskopisk oändlighet

Sverre Holmsen hette en av min ungdoms absolut största hjältar. Han var författare och kosmopolit och pläderade hela sitt liv för mänsklighetens enhet och ett liv i samklang med naturen. Han föddes i Sydafrika av norska föräldrar, men växte upp i Sverige. I tonåren gick han till sjöss och kom att vistas en hel del i Kanada, Som författare bodde Holmsen på Tahiti, i Marocko och på Teneriffa och slutligen i Sverige. Han kom under livet i kontakt med en mängd olika kulturer och religioner, vilket kom att prägla hans livssyn.

Hans bok Sjungande korall, som är en djupdykning ner i polynesisk kultur, på sätt och vis lika rik som Paul Gauguins måleri, räknas som hans främsta roman. Reseskildringarna Morialand och Het horisont från Tanger i Marocko är också mycket läsvärda. Den förra handlar om mystiska resor i det inre, den senare är en impressionistisk reseskildring med många kloka tankar. Hans livsfilosofi, som han kallar mosaikism, har påverkat mig mycket genom åren. Så här beskriver han den i boken Globen runt:

Mosaikism är förverkligande av enhet. Så länge jag lever så är min sysselsättning att lägga mosaik. Ett fredligt sovrande och enande i olikhet är individens och mänsklighetens väg och räddning till större klarhet och ett bättre öde.

Livet är ständig flödande vågrörelse och växling, en ström av rytmisk kraft. Ensidighet är begränsning och strider mot livslagen. Alla våra små mänskliga klimat är beroende av varandra och bildar tillsammans ett enda klimat. Mosaikism är kalejdoskopisk oändlighet. Ensidighet är okunnighet och brist på rytm, vilket leder till mycket elände. Lägg mosaik och förena mångfalden till ett i dig. Splittring är svaghet och otakt. Samla ditt liv i tid, kraft och rytm till enhet och takt med den stora livsrytmen.

Mosaikism är stil och metod i psykologi, religion, filosofi, konst, litteratur, musik och vetenskap. Mosaikism är människa och mening. Med den skapas en bättre möjlighet för större koncentration, exakthet och därmed en lättare och rikare livsväg. Genom mosaikismen finner jag läge och kurs. Ty att navigera är att lägga mosaik. Att resa och leva är att navigera. Livet är en äventyrlig historia, en färd genom egendomliga sköna och farliga farvatten. Men den som vill kan lära sig livsnavigation. De som inte vill kan lägga sin farkost i torrdocka, färdas blint eller driva vind för våg till fara för sig själv och andra.