Fortsätt till huvudinnehåll

Kakbank - småkakor och mikrokrediter

Jag blir så glad när jag hör om nya kreativa projekt som syftar till att göra jorden till en bättre plats att bo på. Här är ett initiativ som även skapar något gott här hemma, en social mötesplats. Kika mer här.

Kakbank är en gör-det-själv-välgörenhet. Vi är övertygade att världen kan bli mer rättvis, om man bara ger människor möjligheten.

En gång i månaden träffas vi hemma hos någon och de som vill donerar 50 kr till banken. De insamlade pengarna lånar vi ut till människor i utvecklingsländer som vill försörja sig själva, sk krediter. Projekten hittar vi på
Kiva.org. Under tiden vi gör detta, njuter vi av hembakade sötsaker (eller nyttigare saker om man önskar!).

När lånen återbetalts (vilket de i snitt gör mer än 98 % av tiden, investeras pengarna i nya lån eller doneras till traditionell välgörenhet, te.x. Läkare utan gränser.

Mikrokrediter, dvs små lån med relativ kort återbetalningstid och låg ränta, tror vi är ett bra sätt ge individer möjlighet att hjälpa sig själva. Det är inte lösningen på alla problem, med det är i alla fall ett steg på vägen. Och ibland räcker det väldigt långt!

Kakbank är inte bara bra för människor i fjärran - den är lika välgörande för oss. De diskussioner som uppstår, de kakor som slukas och de skratt som delas är en viktigt del av vad Kakbank är.

Kakbank startades våren 2007 i Göteborg. Med hjälp av engagerade har banken spridit sig till fler städer. Varje Kakbank är självständig - ekonomiskt och på alla andra sätt - och väljer själv hur de vill sköta sin bank.

Kakbank har från första början och i varje stund varit ett lustprojekt. Så hör gärna av dig till din lokala bank om du tycker det verkar roligt. Eller varför inte starta en egen - det är lättare än du tror.
(Från hemsidan)

Kommentarer

Det här har jag läst om i e veckotidning förut. Klippte ut och sparade på kylskåpet. Nu blev jag påminnd igen. Funderar på om man kan föra in det här på något sätt i bokcirkeln, vi är 9 tjejer som har strot socialt intresse och träffas 1 gång var sjätte vecka för att prata om en bok vi läst. Detta tål verkligen att fundera på.
Roligt att du blev inspirerad. Ibland behöver man påminnas...

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,