onsdag 29 oktober 2008

Fröets övning

Hastighetens övning som jag tidigare har skrivit om är hämtad från Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan. Här kommer ytterligare en övning. Fröets övning hjälper oss att födas på nytt så att vi undviker att bli det förflutnas fångar.

Ställ dig på knä på marken. Sjunk ned mot hälarna och kryp ihop med huvudet mot knäna. Sträck armarna bakåt. Du ligger nu i fosterställning. Slappna av och låt alla spänningar släppa. Andas lugnt och djupt. Efter en stund börjar du känna att du är ett litet frö som ligger nedbäddat i jorden. Allt är varmt och skönt omkring dig. Du sover lugnt. Plötsligt rör sig ett
finger. Grodden vill inte längre vara ett frö, den vill gro. Sakta börjar du röra på armarna och sedan reser du på kroppen lite, lite i taget tills du sitter på hälarna. Nu börjar du räta på dig, och mycket långsamt kommer du upp så att du står på knä. Hela tiden föreställer du dig att du är ett frö som blir en grodd och sakta tar sig upp genom jorden.

Det är dags att tränga upp ur jorden. Du reser dig sakta och sätter först ena foten i marken, sedan den andra, och kämpar för att behålla balansen så som en spirande växt kämpar för sitt utrymme. Till slut står du upp. Föreställ dig landskapet omkring dig, solen, vattnet, vinden och fåglarna. Du är en späd planta som börjar växa. Sträck långsamt händerna mot himlen. Sedan sträcker du på dig mer och mer, som om du ville fånga den väldiga solen som skiner ovanför dig och ger dig kraft och drar dig till sig. Din kropp blir hårdare, alla muskler spänns när du
känner hur du växer, växer och växer tills du blir oerhört stor. Musklerna spänns hårdare och hårdare tills spänningen förvandlas till smärta och blir outhärdlig. När du inte längre står ut skriker du högt och öppnar ögonen.

Upprepa övningen sju dagar i rad, samma tid varje dag.



onsdag 22 oktober 2008

Känsla och förnuft

Genom århundranden har det pågått en kamp huruvida det är känslan eller förnuftet som ska styra oss människor. Pendeln har slått mellan rationalitet och emotionalitet, något vi inte minst ser i konsthistorien där klassicistiska och romantiska stilideal avlöst varandra. Jag tror på en syntes mellan känsla och förnuft. Kanske har denna syntes aldrig uttrycks vackare än så här.

Förnuftet och känslan är rodret och seglen hos er
själ, när den färdas över haven.
Om seglen och rodret bryts sönder kastas ni omkring
och tvingas driva för vinden eller blir liggande still
på öppna haven.
Ty om förnuftet ensam härskar, är dess kraft
begränsad, och lidelsen - om den ej tyglas - blir till
en eld som brinner till sitt eget fördärv.
Låt därför er själ lyfta ert förnuft till passionens höjder
och jubla. Och låt den styra er känsla med förnuftets
hjälp så att er lidelse må återuppstå varje dag och
som Fågel Fenix uppstiga ur sin egen aska.

Ur Profeten av Kahlil Gibran

tisdag 21 oktober 2008

Den fria viljan och samhälleliga strukturer

Här skrev jag tidigare om den fria viljan och de möjligheter vi har att överskrida våra förutsättningar om vi blir mer medvetna om vad som format oss som individer. Men samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att många samhälleliga strukturer påverkar våra möjligheter att göra fria val. Den tvivelaktig kategori som jag tillhör, en vit manlig, icke-funktionshindrad, heterosexuell europé, har varit normerande och haft stora möjligheter att göra fria val. Alla andra har varit avvikande från denna norm: barn, kvinnor, funktionshindrade, hbt-personer och människor från andra kulturer. De har haft ett lägre människovärde och varit utsatta för ett strukturellt förtryck vilket inneburit mer begränsade möjligheter.

I över hundra är har det förts en politisk kamp som syftat till att inlemma de här grupperna i den samhälleliga gemenskapen och ge dem ett lika värde och bättre möjligheter att göra fria val. Vi har kommit en bra bit på väg men det återstår ett hårt arbete både politiskt och hos oss själva. Vi bär alla på en mängd fördomar, vi dömer varandra omedvetet, vilket försvårar utvecklingen mot ett jämställt samhälle där alla har samma chans till fria val.

onsdag 15 oktober 2008

Obliqiue Strategies - den kreativa kortleken

I den kreativa processen ingår att man ibland kör fast. Då kan kompositören Brian Enos och konstnären Peter Schmidts kreativa kortlek Obliqiue Strategies vara hjäpsam. Du drar ett kort och du får möjlighet att närma dig problemet från ett oväntat håll.
Här kommer två exempel

Vad skulle din närmaste vän göra?

Upptäck dina formler och överge dem.

Här hittar ni samtliga texter på kortleken. Alla fem upplagorna presenteras. Och här kan ni läsa om tankarna bakom.

lördag 11 oktober 2008

Hälsningen vid soluppgången

På dörren till mitt tonårsrum hängde de här raderna, lika relevanta då som nu. Till dessa ord brukade jag i arla morgonstund göra yoga-övningen Solhälsningen. Se här. En bättre start på dagen än så här har jag svårt att föreställa mig.

Igår är som en dröm, imorgon som en hägring.
Tag vara på den dag som är -
så lyder hälsningen vid soluppgången.
Kalidasa

söndag 5 oktober 2008

Ett omätligt moln kring ett högt berg

På annandag jul hade jag förr som tradition att gå och se Ingmar Bergmans episka verk Fanny och Alexander. Det blev fem magiska timmar på Hagabion i Göteborg. En av de starkaste scenerna i filmen är när juden Isak Jacobi, spelad av Erland Josephsson, läser en text ur en liten men tjock bok. Scenen utstrålar en underlig närvaro.

I starka bilder målas en berättelse upp om kulturens aldrig sinande kraft såsom jag tolkar den. När vi har det som svårast finns det alltid någon ur vårt rika kulturarv att identifiera oss med, någon med liknande erfarenheter. Där kan vi alla finna tröst, dricka oss otörstiga och få nya krafter att möta livet igen.

När vi kommer in i handlingen befinner sig en yngling och en äldre man i en skog. De har tillsammans med andra människor vandrat längs en oändligt landsväg där solens eld bränner från morgon till kväll.

Men kvällen speglar sitt sitt klara öga i skogens skymning. Vattnet sorlar outtröttligt, det strömmar genom skogarna, det blir till bäckar, floder och djupa sjöar. 'Varifrån kommer då allt detta vatten?' frågade ynglingen. 'Det kommer från ett högt berg', svarar den Gamle. 'Det kommer från ett berg vars hjässa är täckt av ett mäktigt moln. 'Vad då för ett moln?' frågade ynglingen. Den Gamle svarade: 'Varje mänska bär förhoppningar, rädsla, längtan, varje mänska skriker ut sin förtvivlan, somliga ber till en bestämd gud, andra riktar sina rop mot tomheten. Denna förtvivlan, denna förhoppning, denna dröm om förlossning, alla dessa rop samlar sig under tusen och tusen år, alla dessa tårar, alla dessa offer, all denna längtan, samlar sig och förtätar sig till ett omätligt moln kring ett högt berg. Ur molnet strömmar regnet ner över berget. Så bildas bäckarna, vattendragen och floderna, så bildas de djupa källorna, där du kan dricka dig otörtstig, där du kan tvaga ditt ansikte, där du kan finna svalka för dina såriga fötter.