Fortsätt till huvudinnehåll

Lyssna vid tillvarons gränser

Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra,
är det av synnerlig vikt att man reser bort från det hela
för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet
och tyda de hemliga lagars som härskar över vårt liv.

Ärade samtid, min sång vill betona att världen behöver
någon som bor på en ö i en grotta och vakar och lyssnar
vid tillvarons gränser, en andlig spion, en utpost i ingen mans land!

Ur dikten Enslingen på Salamis av Hjalmar Gullberg

Kommentarer

Jag kommer att tänka på Owe Wikströms bok Långsamhetens lov.

En kvinna vid namn Kerstin Stina Carlsson som också har en weblog skriver så här om boken:

[...denna bok, till skillnad från en del tidigare böcker av samme författare, är mycket lättillgänglig och ligger rätt i tiden. Men att boken är lättillgänglig betyder inte att den har ett lättviktigt innehåll. Nej, där finns mycket att ta till sig och tänka på och kanske försöka förverkliga i vår stressade nutid. Boken har två delar och den första avhandlar Långsamheten och den andra Inre och yttre resor. Den har också en introduktion och där hittade jag mycket "matnyttigt", och med det menar jag sådant jag speciellt fastnat för och på olika sätt markerat för att vid behov lätt kunna hitta tillbaka till. Jag har jag bl. a. markerat följande:
"Kanske underskattas vardagen. Man låter sig förföras - och stressas - av det massmediala glittret. Det skapar en illusion att det är först någon gång i framtiden (när man får tid eller råd) som man ska leva... Vem talar om det vanligas värde? I en tid när många vill göra stora pengar på att människor längtar efter något annat borde vanligheten få extra uppmärksamhet... Jakten på upplevelser eller beundran för de framgångsrika kan göra att människan varken ser eller uppskattar det som hon faktiskt har. Vart tog ordet trivsel vägen?...]

Hela weblogen på:
http://www.sokaren.se/INDEX234.HTML

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,