söndag 28 september 2008

Konstnärsträffen

Här skrev jag om morgonsidor som är en betydelsefull del av Julia Camerons filosofi kring kreativitet. Den andra hörnstenen är vad hon kallar konstnärstäffen. De står i ett ömsesidigt förhållande till varandra. Om morgonsidorna är radiosändaren så är konstnärsträffen mottagaren. Under morgonsidorna så delger du dig själv ditt missnöje, dina drömmar och det du hoppas på. Under konstnärsträffen tar du emot insikter, inspiration och vägledning. Den resulterar inte sällan i att lösningar på problem formuleras och att du fyllar på kreativa reserver som du kan utnyttja i ditt konstnärliga arbete.

Konstnärsträffen är en tidsrymd, kanske två timmar i veckan, där du bestämmer träff med konstnären inom dig. Den är ett tillfälle att ge ditt kreativa jag näring. Den är en tid för lek som du bokar i förväg. Konstnären inom dig behöver komma ut, skämmas bort och känna att någon lyssnar på den, skriver Cameron. Du ska inte ta med någon annan än dig själv och din inre konstnär. Hon räknar upp följande exempel på vad en konstnärsträff kan innehålla: besök på en loppmarknad, en ensam stund på stranden, en långpromenad på landet, ett besök i en okänd kyrka, en gammal film, en utflykt till en annan stadsdel, ett besök på ett akvarium eller ett galleri. Det är viktigt att lyssna på vad konstnärsbarnet har behov av så att konstnärsträffen blir så lustfylld som möjligt.

Det är lätt hänt att du väljer bort konstnärsträffen, men om du vill ha en levande relation till din kreativitet så måste du avsätta tid för den, menar Cameron.

söndag 21 september 2008

Meningsfulla möten mellan människor

All samhällelig förändring startar genom sociala interaktioner. Vi möts, gillar eller ogillar varandra och skapar relationer. Massor av sådana möten varje dag utgör basen i ett samhälle. Nyckeln till en hållbar utveckling är att skapa fler meningsfulla möten mellan människor. Möten som kan ersätta planslös shopping, tröstkonsumtion och ogenomtänkta inköp. Och som kan skapa livliga diskussioner och genomtänkta beslut.

Så skriver Johanna Ståhl, tidskriften Caminos chefredaktör. Camino - inspiration för smartare livsstil är ett visionärt magasin till bredden fylld av goda exempel på individer, företag och organistioner som alla jobbar för ett hållbart samhälle i bred bemärkelse. När man läser tidskriften får man uppfattningen att en ljusnande framtid redan här. Det finns så många positiva krafter runt omkring oss. Camino har verkligen blivit ett forum och en brännpunkt där en mängd meningsfulla möten äger rum med fokus på en bättre värld. Med den fräscha designen och det moderna upplägget når man även ut till fler än de redan frälsta. 2007 blev Camino vinnare av Det stora trendpriset.

söndag 14 september 2008

I varje skopa havsvatten

Allt vad vi säger och gör påverkar det fortsatta skeendet genom tillvaron. Varje litet steg i rätt riktning är storartat och gör mig mycket glad och hoppfull inför framtiden. Vi påverkar fler än vi tror genom vårt sätt att leva och vara. Trots våra fel och brister kan vi alla göra något, om aldrig så litet, för att jorden ska bli en bättre plats att bo på. Författaren och kosmopoliten Sverre Holmsen skriver:

I varje människoöde ingår den globala historien.
I varje skopa havsvatten finns droppar från varje hav.
I varje ögonblick rör sig alla tider.
Vi är alla släkt.
Vi är alla krafter i ett sammanhängande nät av orsak och verkan.
Vi är alla individuellt och globalt medansvariga genom tankar, ord och handlingar.

onsdag 10 september 2008

Goda relationer

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt här och här. I vardagens femkamp, som är ett centralt tema i boken, är en av grenarna god självkänsla som jag beskrivit här. En annan gren är goda relationer.

Författarna skriver att få saker kan göra ett liv så bra som goda relationer samtidigt som dåliga relationer kan förpesta det mesta i våra liv. Om våra relationer skänker oss mening, glädje och frid i vardagen behöver vi inte kompensera med prestationer och tröstkonsumtion.

Ibland kan vi stöta på personer som är ett socialt fenomen, personer som fungerar utmärkt tillsammans med andra människor oavsett sammanhang. De har antagligen en så god självkänsla att de inte behöver hävda sig utan kan koncentrera sig på samspelet. De har en grundad och accepterad identitet. Fladdriga identiteter är svårare att känna närhet till. Det är lättare att relatera till ett berg än dimma, skriver författarna.

För att förbättra en parrelation som gått i stå föreslår författarna ett två-sam-tal. Det går ut på att en parterna tar upp ett problem. Den som lyssnar får inte avbryta, kommentera eller på annat sätt visa att det som sägs är fel eller dumt. Personen pratar på tills den säger att det är färdig. Sedan byter man roller. Genom den här metoden undviker man missförstånd som det ofta blir när vi avbryter varandra.

Min partner och jag har även gjort en variant på två-sam-tal då vi även upprepar vad den andre har sagt. Ett nästa steg är att var och en sätter sig ner och funderar ut några tänkbara lösningar på problemet. Sedan jämför vi lösningsförslagen och försöker enas kring några lösningar. Det har varit mycket konstruktivt.

Författarna har även tips för hur vi kan utveckla gemenskaper som vi ingår i. Känns gemenskapen förutsägbar kan man till exempel introducera nya spännande samtalsämnen när man träffas. Sedan kan man pröva att bygga gemenskaper med människor som man inte tycks ha så mycket gemensamt med eller till och med känner motstånd mot.

söndag 7 september 2008

Lyssna vid tillvarons gränser

Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra,
är det av synnerlig vikt att man reser bort från det hela
för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet
och tyda de hemliga lagars som härskar över vårt liv.

Ärade samtid, min sång vill betona att världen behöver
någon som bor på en ö i en grotta och vakar och lyssnar
vid tillvarons gränser, en andlig spion, en utpost i ingen mans land!

Ur dikten Enslingen på Salamis av Hjalmar Gullberg

onsdag 3 september 2008

Mot himlen

Tre musiker i en studio och en i en kyrka. Året är 1976 och Yes-albumet Going For The One spelas in i Schweiz. Alan White på trummor, Chris Squire på bas, Stewe Howe på gitarr och Rick Wakeman på kyrkorgel. Låten heter Parallels. På inspelningen saknas Jon Andersons sång, stämsången och Stewe Howes sologitarr. Ett utdrag ur texten:

It’s the beginning of a new love inside.
Could be an ever opening flower.
No hesitation when we’re all about
To build a shining tower.
No explanations, need to work it out.
You know we’ve got the power.

Vilken energi, spelglädje och intensitet, vilket samspel! Musikerna spelar sig in i himlen i ett extatiskt lyckorus. De lyser om dem och vulkaniska krafter väller fram ur deras instrument.

Gång efter annan har jag återvänt till den här låten genom åren. Varje gång har en stor dos positiv energi sköljt över mig.
Mörka stunder har blivit betydligt ljusare. Låten signalerar att allt är möjligt.

Om ni vill lätta från marken se och hör här.