Fortsätt till huvudinnehåll

Den fria viljan

Jag tror på den fria viljan. Så som jag ser det hänger graden av fri vilja samman med hur medvetna vi är om vad som format oss som individer. Det handlar om barndom, kön, socialgrupp, etnicitet med mera. Ju större medvetenhet vi har om dessa faktorer desto större handlingsutrymme får vi, desto större är chansen att vi överskrider våra förutsättningar, desto lättare gör vi de val som är bra för oss och andra.

Många gånger har det varit främlingen, någon som kommer från en annan miljö än jag, som utmanat det jag tagit för självklart och på så sätt öppnat mina ögon. Andra gånger har det varit fråga om en medveten kartläggning av mitt förflutna för att försöka se de mönster som jag tagit över. Om vi inte medvetandegör oss själva är risken stor att vi begår samma misstag gång på gång. Och då är vår fria vilja mer beskuren.

Även om vi är medvetna om vad som format oss så är det nog ofta så att vi ändå delvis går vidare i gamla fotspår för vi behöver ju alla känna tillhörighet någonstans. Det är ju svårt att leva i ett ständigt flux för då tappar vi ju vår identitet och vårt sociala sammanhang.

Kommentarer

...eller också tror vi oss ha ett stort handlingsutrymme därför att vi inte känner till de begränsade faktorerna.

En yngling kan känna sig oövervinnerlig. Unga idag känner sig ofta pessimistiska inför samhällets utveckling men optimistiska inför sina egna karriärmöjligheter.

Jag tror att det finns ett mått av fri vilja som är mer eller mindre artikulerat hos oss men en fri vilja måste sättas i praktik genom faktiska handlingar. De faktiska handlingarna begränsas av de begränsade möjligheter som vår omgivning erbjuder. Helt enkelt det gamla aktör- kontra strukturproblemet. Utan vilja kan man troligen inte utföra ens den enklaste sak men ju mer vilja man vill artikulera, desto mer friktion får man vara beredd på att möta i den (visserligen dynamiska) struktur vi opererar inom.
Anonym sa…
Jag håller helt med om att omgivningen kan begränsa vårt handlingsutrymme, men jag vill tro att vi i samma takt som vi blir medvetna om de faktorer som formar våra val också har lättre att ingå i mer heterogena grupper där vi får möjlighet att utveckla nya sidor hos oss själva som vi inte kunnat göra inom den gruppen som vi fötts in i.
Anonym sa…
En gång hörde jag en man säga om människors förmåga:
- Att det på en och samma gång är förvånande hur mycket och hur litet en människa kan.
Det där tänker jag på rätt ofta

Jag tror att det är detsamma med den fria viljan. Vi kan på en och samma gång påverka mycket litet och väldigt mycket med den.
Anonym sa…
Inger, tack för orden! Jag lovar att meditera över dem.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,