Fortsätt till huvudinnehåll

Om att skriva sig tillbaka i historien

Jag skriver mig tillbaka i historien, vill försöka greppa hur jag blev jag. Det är en del av ett slags kartläggning av mig själv. Jag vill försöka förstå hur saker och ting hänger ihop, hur både negativa och positiva egenskaper fortplantar sig genom historien, från generation till generation. En större medvetenhet om sig själv och ens ärvda beteenden kan innebära en kursändring i vissa avseenden, tror jag. Med större självinsikt blir fler handlingsalterantiv möjliga. Man kommer, så att säga, överskrida sina förutsättningar och bli mer fri gentemot sitt psykologiska och sociala arv. Men det är förstås en lång väg att gå.

Jag skriver nämligen en släktkrönika utifrån vad som finns bevarat i minnet. Den tar sin början tre generationer tillbaka på 1880-talet. Det rör sig inte om så mycket arbete, några intervju- och skrivarkvällar, men ger mängder av spännande perspektiv bakåt. Etnologen i mig vaknar också till liv. Det är intressant att se hur raden av stora samhällsomvandlingar återspeglas i de enskilda människoödena. Minsta detalj kan vara mycket talande och peka ut mot en hel tid, en hel värld.

För varje förfader/moder gör jag en levnadsteckning med viktiga milstolpar i deras liv, ett porträtt av deras personliga egenskaper och en lista över föremål som fortfarande finns i familjens ägo. Dessutom försöker jag samla in roliga och intressanta familjehistorier av lite mer kuriosakaraktär.

Jag hoppas att släktkrönikan kommer att bli en uppskattad gåva till mina barn en gång. Vi lever ju i en rotlös tid där det mesta flyter omkring. Släktkrönikan kanske få dem att bottna lite mer. De får något att ta avstamp från. Kansker lägger jag ut delar av släktkrönikan på internet. Det känsliga materialet kommer dock att stanna inom den närmaste familjen. Jag gillar tanken på att de döda kan uppstå, om inte i himlen, så i alla fall på webben. Och att deras avkomma kan tjena lite på dem om de vill.

Kommentarer

En mycket god idé! Min egen erfarenhet är dock att det kan bli ett vanskligt projekt. Beroende på hur ambitiös man är kan det ta alltifrån mycket tid till all tid man har... Det är inte fåfängt, men det man får ihop är skärvor.
Anonym sa…
Det kan definitivt svälla över alla bräddar, men jag har försökt begränsa mig och endast ta med det viktigaste. Sedan har jag mer utförliga anteckningar. Och även om man alltid bara får ihop skärvor i slutändan har jag ändå fått ihop något som någon förhoppningsvis kan finnas ett värde i längre fram. Hela bilden kan jag aldrig omfatta.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,