onsdag 17 december 2008

God jul och gott nytt år!

Nu tar bloggen julledigt och öppnar igen efter nyår. Jag önskar alla läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Jag avslutar årets blogg med en formulering av Arne Naess i vilken han sammanfattar Henryk Skolimowski ekologiska filosofi och särskilt den delen som gäller synen på världen och värdeprioritering:

Enkla medel, rika mål!

Det ska bli mitt valspråk under 2009.

På återseende.

måndag 15 december 2008

Julklappstips som inte sliter ut människor och miljö

För några år sedan tog jag en broschyr på En köpfri dag i Göteborg där det bland annat fanns förslag på julklappar som bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Den har varit en inspirationskälla att ösa ur inför varje jul och födelsedag.

Ge bort saker som du gjort själv
BlandCD
Dikter(dina egna och andras)
Fotoalbum med gamla kort
Hemsida
Pepparkakshus
Receptsamling(Dina favoriter)
Släktträd
Slöjdsaker
Teckningar

Ge bort förbrukningssaker
Biobiljetter
Busskort
Frimärken
Gymkort
Refill till mobilen

Gör en god gärning
Bjud hem någon som är ensam
Ekologisk mat
Fågelholk, fågelfrön
Guida till second-hand
Inomhuskompost
Något du har, men inte använder, som andra vill ha
Tygblöjor
Bidrag till tredje världen
Vegetarisk kokbok

Ge bort tid och hjälp
Barnvakt
Bilutlåning
Brädspelskväll
Cykelöversyn
Danslektioner
Datorkurs
Deklarationshjälp
Eget-tryck-på-t-shirt-kväll
Frukost på sängen
Gräsklippning
Hemkörning från fest
Hårklippning
Lekdag
Lyssnartimme
Läxhjälp
Massage
Meditation
Reperationer
Restaurangbesök
Sagostund
Snöskottning
Spa, kroppsvård
Svampplockardag
Syhjälp
Övningskörning

Myblock - en revolution i det tysta

Det pågår en revolution i det tysta. Än så länge i en blygsam skala men när den får lite mer fart kommer den nog få en stor betydelse tror jag. Myblock heter den och är främst ett redskap att kommunicera med människor där du bor.

Myblock har skapats av tre småbarnspappor i Göteborg med en stark vision om att både livet och världen blir bättre om man lär känna flera människor där man bor. På en karta kan man lätt se vad de andra Myblock-medlemmarna bor.

Här är fördelarna:
  • Hitta och kontakta människor runt där du bor
  • Lägg upp efterlysningar, aktiviteter, eller köpes och säljes i kvarteret
  • Starta och delta i grupper kring olika intressen och aktiviteter

Här kan du registrera sig utan kostnad.

Genom Myblock tror jag vi kan stärka våra lokalsamhällen på gräsrotsnivå och skapa mer levande boendemiljöer med en mängd sociala nätverk och verksamheter. Det kan till exempel röra sig om odlingslotter, trädgårdar, hantverkslokaler, reperationsrum, bokcaféer, möteslokaler, närbutiker, kulturhus, fest- och danslokaler, bytesringar, utlåningscentraler av prylar som man kan dela på

Allt det här bidrar till att skapa socialt händelserika områden. Ensamheten minskar och uppväxtmiljöerna för våra barn blir mycket rikare.

torsdag 11 december 2008

Solhjulet rullar

Egil Holmsen ger i sin bronsåldersroman Solblot en vacker bild av tidens gång och hur både jaget och världen är stadd i ständig förändring.

Allt är nytt under solen.

Det som hände igår kan likna vid det som sker idag men innebörden är en annan. Nya ting har blandat sig med det gamla och för sent skall vi märka att allt därigenom blivit förändrat.

Solhjulet rullar, men det vänder aldrig åter. Nya strålar från det vi kallade solen träffar en ny jord med nya människor som inte förstår sitt jag av igår.

De är inte de.

Bilderna i ögat kan inte jämföras med de gamla i huvudet ty de gamla har fått sällsamma drag. De gäckas med oss och får nya halsar, som trollen får. Där det förr satt ett blad sitter nu en hand som villigt ger plats åt ett öga eller en lindorm. Och först då vi vi minns av en tillfällighet förstår vi hur mycket vi glömt.

måndag 8 december 2008

Konsten att lyssna Del I

Två övningar som jag gjort på arbetet senaste åren har gjort djupa intryck på mig och fått mig att reflektera kring lyssnandet.

Den första gick ut på att lyssna på en annan person och låta denna tala till punkt utan att avbryta. Sedan skulle lyssnaren göra en kort sammanfattning av det den andra sagt. Den som talade kände en mycket stor tillfredställelse medan den som lyssnade upplevde det som oerhört arbetsamt. Som lyssnare är det ofta mycket svårt att hålla tillbaka sina associationer och sin korrigeringsreflex när den andre säga något man inte håller med om.

Den andra övningen gick ut på att den personen som skulle lyssna höll på med allt möjligt som att pilla med sin frisyr och fingra på prydnadsföremål. När jag skulle prata fick jag bara fram enstaka ord. Det var otroligt frustrerande!

Jag upplever att människor förr var bättre på att lyssna. Man använde sig ofta av speciella uttryck när man samtalade med varandra.
- Jasså minsann.
- Visst.
- Är det på det viset?
- Åh, säger du det.
- Så sant, så sant.
Om jag bemöts med sådana ord blir jag motiverad att fortsätta min berättelse. Där tror jag vi moderna människor har tappat något.

Jag funderar på vad som utmärker ett socialt fenomen. Konsten att lyssna och att vara närvarande i den andres berättelse är nog en viktig del, tror jag.

söndag 7 december 2008

Att förlora stranden ur sikte

Jag tror att en del av kreativitetens förutsättningar är att släppa taget, att lämna våra invanda hjulspår, att öppna oss för kaoset, för det som ligger utanför vår kontroll. För att vi ska våga ta detta steg är det bra om vi kan tillåta oss att göra missag.

Ta bort något överflödigt i ditt liv. Bryt en vana. Gör något som får dig att bli osäker. Piero Ferrucci Livet krymper eller växer i proportion till ens mod. Anaïs Nin För att leva ett kreativt liv måste vi göra oss av med rädslan att ha fel. Joseph Chilton Tearce Man upptäcker inga nya länder om man inte är beredd att förlora stranden ur sikte under mycket lång tid. André Gide



onsdag 3 december 2008

Att leva är som att färdas i ett landskap

Arne Naess gör i boken Livsfilosofi en underbar liten sammanfattning av hur han ser på livet. Hans ord är så vackra, ljusa, enkla, djupa och poetiska. Jag blir alldeles varm inombords.

Att leva är som att färdas i ett landskap med lätt eller oländig terräng, ljusa eller mörka platser, under alla omständigheter med dolda överraskningar. I detta landskap färdas vi på små och stora expeditioner, hela tiden i samarbete och samspel med andra. Vi kan inte röra oss fullständigt på egen hand, lika lite som vi alltid kan befinna oss på solsidan. En viktig del av färden är att ta sig tid till att dröja på rasterna under färden, till att stanna upp vid livets egna värden. En vacker soluppgång, ett kärleksfullt leende, ett gripande musikstycke, en molnfri himmel.

Att känna att man hör hemma i livet, kräver både målinriktad vandring och att bara kunna finnas till. Möjligheterna i detta landskap är oanade, och under vägen kan allt hända. Färden är öppen. En viktig utmaning när vi står inför viktiga vägval, är att lyssna på förnuft och känsla på samma gång. En annan utmaning är att ändra negativa känslor i en positiv riktning, för bättre livskvalitet och uppriktig glädje. Jag bygger detta synsätt på en optimism över människans möjlighet att vara en skapande livskraft på jorden.

torsdag 27 november 2008

Platsers skilda mentala tillstånd

Jag bor i en småstad där både storstad, landsort och natur finns inom nära räckhåll, Jag tycker om att röra mig mellan dessa platser som var och en representerar olika förhållningssätt till livet. Skogen, sjöarna och havet med sin tystnad där jag kan förnimma min inre röst. Storstaden med sin anonymitet och stora mångfald av uttryck. Småstaden med sin närhet till allt och sina täta nätverk. Landsorten med sina traditioner och sitt vackra kulturlandskap. Dessutom blir det en del resor till både världsmeteropoler och till orörd vildmark där jag känner mig som en del av något större helt. På dessa skiftande platser får jag utlopp för olika delar av min personlighet. De utgör skilda mentala tillstånd. När jag fått för mycket av det ena, vill jag ha något av de andra.

Sju favoritbloggar












Jag har fått en award för bloggen En drömmare med öppna ögon från Malin med bloggen Alström och kärleken! Jag känner mig djupt hedrad. Det ger mig välbehövlig kraft att skriva ytterligare inlägg.

Min uppgift blir nu att själv nominera 7 andra bloggar som jag själv uppskattar. Det hade varit betydligt lättare att nominera dubbelt så många.

Reglerna:
  1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
  2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
  3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
  4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Här är mina favoritbloggar som jag gärna gör PR för(utan inbördes rangordning)

  1. Absolut viktigaste! Lena skriver om det absolut viktigaste, det som vi tyvärr ofta glömmer bort bland alla våra i-landsproblem.
  2. Tagga ned Monica varvar funderingar om köpstopp och ekosofi på ett lättsamt sätt.
  3. Köpstopp Anki köpstoppade ett år och skrev sedan en bok om det.
  4. Den långsamma bloggen Lennart har en stor läslust och delar generöst med sig av sina resor in i litteraturen.
  5. Funderingar Maria har kluriga idéer och gör spännande iakttagelser från vardagen.
  6. Peppen Maria har något så ovanligt som både ett individuellt och globalt perspektiv på saker och ting.
  7. Filosofias andra blogg Hon vågar gå på oprövade stigar och hennes kärleksbudskap smittar.

måndag 24 november 2008

Att dansa tillsammans

En kväll i veckan åker jag med min äldsta dotter på sex år till Allégården i Göteborg där hon dansar folkdans. Det blir mest avancerade ringlekar med mera, bland annat engelskor. I ett annat rum dansar ungdomar med stor energi och påhittighet och senare på kvällen tar de vuxna dansgolvet i besittning.

Jag blir mer och mer övertygad om att vi förlorat en del viktiga värden i vår moderna tillvaro såsom till exempel att sjunga och dansa tillsammans. Allsång på Skansen stora popularitet visar med all tydlighet att det finns ett sådant behov.

Ibland blir det även en folkdanskväll för mig där ofta pardans och engelskor varvas. Glädjen i stegen, rytmen i kroppen och euforin när allt stämmer med musiken är sammantaget en oöverträffad upplevelse. Och att vara del av en större gemenskap får mig att må bra. Alla leenden smittar och är så välgörande. Motion och kroppskonstakt är ju också viktiga ingredienser för vårt välbefinnande, liksom den sociala dimensionen på och utanför dansgolvet.

Efter en lyckad danskväll kan jag gå på rosa moln i flera dagar. Det finns forskning som säger att dans och rörelse:

  • stimulerar social kontakt
  • minskar känslan av utanförskap
  • skapar sammanhang och är meningsskapande
  • sätter igång en kreativ process
  • bearbetar såväl fysiska spänningar som psykiska konflikter
  • stimulerar ickeverbal kommunikationsform
  • etablerar en integrerande känsla av kropp och känslor och förstärker betydelsen av en
    balans mellan kropp och känslor för vårt välbefinnande.
  • etablerar en avspänning; kroppsligt och själsligt
  • förstärker förmågan att våga uttrycka sig och sätta gränser
  • är en tvärvetenskaplig process som samtidigt stimulerar fysiologiska, psykologiska och
    konstnärliga processer.
  • är en metod som bidrar till en medveten närvaro i kroppen, en ökad upplevelse av acceptans och en förbättrad självkänsla, det vill säga tron på sig själv och den egna
    förmågan.

onsdag 19 november 2008

Possibilismen och pluralismen

Den norska filosofiprofessorn Arne Naess är en förgrundsgestalt inom ekosofin. I sin senaste bok Livsfilosofi så beskriver han två grundhållningar som är centrala i hans filosofi. Jag känner stor sympati för dem.

Possibilismen Den går ut på att framtiden är total öppen och bjuder på alla möjligheter. Vad som helst kan hända när som helst, skriver han.

Pluralismen Den framhäver hur viktigt det är att använda flera perspektiv för att belysa en sak eller en situation.

måndag 17 november 2008

Samarbetsspel

Skördespelet och Farmors hus har varit alla mina tre barns favoritspel. I det förra så försöker man skörda så mycket grönsaker som är möjligt innan vintern kommer. I det senare vandrar man till farmors hus och möts på vägen av flera hinder som man med hjälp av sin fantasi måste övervinna. Alla tjänar på att samarbeta för att nå målet.

Spelen är producerade av det nu avsomnade arbetskooperativet Spelverket och går under beteckningen samarbetsspel. Kai Blomqvist var med och grundade Spelverket 1982. Hoppas att det kan återuppstå igen. I en intervju med honom på sajten Blaff kan man läsa:

Spelens minsta gemensamma nämnare är samarbete; att lösa ett problem tillsammans snarare än tävla mot varandra. För många är tanken på samarbete och spel lika oförenlig som vatten och olja. Dokusåporna har gjort sitt segertåg i tv:s programtablåer. Deltagarna kämpar mot varandra för att vinna mannen, kvinnan eller miljonen. Och många av de nya brädspelen - som Gladiatorerna - går ut på att sopa banan med andra deltagare. Kai finner den, enligt honom, allt för utbredda konkurrenstanken motbjudande.
- Det finns så mycket tävling i livet ändå. Människan är ett djur som utmärker sig från andra djur genom att kunna samarbeta.
- Vi är även ett politiskt djur som själva kan bestämma vad vi tycker är bra och dåligt. Men om vi bestämmer att vi hela tiden ska konkurrera med varandra så drar vi undan grunden för hela vår tillvaro, säger han.

onsdag 12 november 2008

Platser dit ingen nytta når

När vi tänker på staden ser vi ofta framför oss dess centrala delar med butiker, bostäder och maktcentra. De är noga planerade och de syns överallt på fotografier, från turistbroschyrer till företagens årsredovisningar. Vår bild av staden formas genom dessa. De här platserna kallar jag stadens framsidor, men staden har också andra sidor, nästintill osynliga.

Leta efter platser dit ingen nytta når. Uttjänta, de bruna. Som parken, där solrosorna tagit över. De som blommar höga, sköna bara för sin egen skull. Platser för ett möte där allt är röst, där allt är öppet öra.
Katarina Frostensson

Mellan vägar, under broar, längs öde kajer, i övergivna industriomrpden, på gammal jordbruksmark utvecklar sig livet vildvuxet och oplanerat. Här finner vi stadens baksidor. Här ligger tomter i ett slags träda och väntar på att exploateras. Vatten, grönska, förfallna skjul, gamla industrilokaler och sönderrostade järnvägsspår smälter samman till en nytt helt med starka surrealistiska inslag, Här uppstår hittills okända biotoper med en ny ekologi. Resultatet blir något som varken går att beskriva i kulturella eller biologiska termer, något som ligger utanför all kontroll. De här ingemanslanden bidrar inte till stadens täthet men rymmer ett slags andlig potential. En del forskare beskriver dem som icke-platser i motsatsen till platser där människor är förankrade i aktiviteter, minnen och biografier. I negationens form säger baksidorna något om stadens framsidor, vad som döljer sig bakom kulisserna, det som inte visas upp i officiella sammanhang.

söndag 9 november 2008

Genusgympa

Min äldsta flicka har under hösten börjat i förskoleklass. Varje vecka kommer ett fylligt veckobrev med vad som hänt under den gångna veckan och vad som kommer hända veckan därpå. I fredags kunde vi läsa följande:

Nästa vecka drar vi igång med genusgympa där pojkarna kommer att få börja med att dansa lite balett med X. Ska bli mycket spännande (Trikåer är inget måste).

Härligt! Det kallar jag ett offensivt genusarbete. En stor eloge till skolans personal.

onsdag 29 oktober 2008

Fröets övning

Hastighetens övning som jag tidigare har skrivit om är hämtad från Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan. Här kommer ytterligare en övning. Fröets övning hjälper oss att födas på nytt så att vi undviker att bli det förflutnas fångar.

Ställ dig på knä på marken. Sjunk ned mot hälarna och kryp ihop med huvudet mot knäna. Sträck armarna bakåt. Du ligger nu i fosterställning. Slappna av och låt alla spänningar släppa. Andas lugnt och djupt. Efter en stund börjar du känna att du är ett litet frö som ligger nedbäddat i jorden. Allt är varmt och skönt omkring dig. Du sover lugnt. Plötsligt rör sig ett
finger. Grodden vill inte längre vara ett frö, den vill gro. Sakta börjar du röra på armarna och sedan reser du på kroppen lite, lite i taget tills du sitter på hälarna. Nu börjar du räta på dig, och mycket långsamt kommer du upp så att du står på knä. Hela tiden föreställer du dig att du är ett frö som blir en grodd och sakta tar sig upp genom jorden.

Det är dags att tränga upp ur jorden. Du reser dig sakta och sätter först ena foten i marken, sedan den andra, och kämpar för att behålla balansen så som en spirande växt kämpar för sitt utrymme. Till slut står du upp. Föreställ dig landskapet omkring dig, solen, vattnet, vinden och fåglarna. Du är en späd planta som börjar växa. Sträck långsamt händerna mot himlen. Sedan sträcker du på dig mer och mer, som om du ville fånga den väldiga solen som skiner ovanför dig och ger dig kraft och drar dig till sig. Din kropp blir hårdare, alla muskler spänns när du
känner hur du växer, växer och växer tills du blir oerhört stor. Musklerna spänns hårdare och hårdare tills spänningen förvandlas till smärta och blir outhärdlig. När du inte längre står ut skriker du högt och öppnar ögonen.

Upprepa övningen sju dagar i rad, samma tid varje dag.



onsdag 22 oktober 2008

Känsla och förnuft

Genom århundranden har det pågått en kamp huruvida det är känslan eller förnuftet som ska styra oss människor. Pendeln har slått mellan rationalitet och emotionalitet, något vi inte minst ser i konsthistorien där klassicistiska och romantiska stilideal avlöst varandra. Jag tror på en syntes mellan känsla och förnuft. Kanske har denna syntes aldrig uttrycks vackare än så här.

Förnuftet och känslan är rodret och seglen hos er
själ, när den färdas över haven.
Om seglen och rodret bryts sönder kastas ni omkring
och tvingas driva för vinden eller blir liggande still
på öppna haven.
Ty om förnuftet ensam härskar, är dess kraft
begränsad, och lidelsen - om den ej tyglas - blir till
en eld som brinner till sitt eget fördärv.
Låt därför er själ lyfta ert förnuft till passionens höjder
och jubla. Och låt den styra er känsla med förnuftets
hjälp så att er lidelse må återuppstå varje dag och
som Fågel Fenix uppstiga ur sin egen aska.

Ur Profeten av Kahlil Gibran

tisdag 21 oktober 2008

Den fria viljan och samhälleliga strukturer

Här skrev jag tidigare om den fria viljan och de möjligheter vi har att överskrida våra förutsättningar om vi blir mer medvetna om vad som format oss som individer. Men samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att många samhälleliga strukturer påverkar våra möjligheter att göra fria val. Den tvivelaktig kategori som jag tillhör, en vit manlig, icke-funktionshindrad, heterosexuell europé, har varit normerande och haft stora möjligheter att göra fria val. Alla andra har varit avvikande från denna norm: barn, kvinnor, funktionshindrade, hbt-personer och människor från andra kulturer. De har haft ett lägre människovärde och varit utsatta för ett strukturellt förtryck vilket inneburit mer begränsade möjligheter.

I över hundra är har det förts en politisk kamp som syftat till att inlemma de här grupperna i den samhälleliga gemenskapen och ge dem ett lika värde och bättre möjligheter att göra fria val. Vi har kommit en bra bit på väg men det återstår ett hårt arbete både politiskt och hos oss själva. Vi bär alla på en mängd fördomar, vi dömer varandra omedvetet, vilket försvårar utvecklingen mot ett jämställt samhälle där alla har samma chans till fria val.

onsdag 15 oktober 2008

Obliqiue Strategies - den kreativa kortleken

I den kreativa processen ingår att man ibland kör fast. Då kan kompositören Brian Enos och konstnären Peter Schmidts kreativa kortlek Obliqiue Strategies vara hjäpsam. Du drar ett kort och du får möjlighet att närma dig problemet från ett oväntat håll.
Här kommer två exempel

Vad skulle din närmaste vän göra?

Upptäck dina formler och överge dem.

Här hittar ni samtliga texter på kortleken. Alla fem upplagorna presenteras. Och här kan ni läsa om tankarna bakom.

lördag 11 oktober 2008

Hälsningen vid soluppgången

På dörren till mitt tonårsrum hängde de här raderna, lika relevanta då som nu. Till dessa ord brukade jag i arla morgonstund göra yoga-övningen Solhälsningen. Se här. En bättre start på dagen än så här har jag svårt att föreställa mig.

Igår är som en dröm, imorgon som en hägring.
Tag vara på den dag som är -
så lyder hälsningen vid soluppgången.
Kalidasa

söndag 5 oktober 2008

Ett omätligt moln kring ett högt berg

På annandag jul hade jag förr som tradition att gå och se Ingmar Bergmans episka verk Fanny och Alexander. Det blev fem magiska timmar på Hagabion i Göteborg. En av de starkaste scenerna i filmen är när juden Isak Jacobi, spelad av Erland Josephsson, läser en text ur en liten men tjock bok. Scenen utstrålar en underlig närvaro.

I starka bilder målas en berättelse upp om kulturens aldrig sinande kraft såsom jag tolkar den. När vi har det som svårast finns det alltid någon ur vårt rika kulturarv att identifiera oss med, någon med liknande erfarenheter. Där kan vi alla finna tröst, dricka oss otörstiga och få nya krafter att möta livet igen.

När vi kommer in i handlingen befinner sig en yngling och en äldre man i en skog. De har tillsammans med andra människor vandrat längs en oändligt landsväg där solens eld bränner från morgon till kväll.

Men kvällen speglar sitt sitt klara öga i skogens skymning. Vattnet sorlar outtröttligt, det strömmar genom skogarna, det blir till bäckar, floder och djupa sjöar. 'Varifrån kommer då allt detta vatten?' frågade ynglingen. 'Det kommer från ett högt berg', svarar den Gamle. 'Det kommer från ett berg vars hjässa är täckt av ett mäktigt moln. 'Vad då för ett moln?' frågade ynglingen. Den Gamle svarade: 'Varje mänska bär förhoppningar, rädsla, längtan, varje mänska skriker ut sin förtvivlan, somliga ber till en bestämd gud, andra riktar sina rop mot tomheten. Denna förtvivlan, denna förhoppning, denna dröm om förlossning, alla dessa rop samlar sig under tusen och tusen år, alla dessa tårar, alla dessa offer, all denna längtan, samlar sig och förtätar sig till ett omätligt moln kring ett högt berg. Ur molnet strömmar regnet ner över berget. Så bildas bäckarna, vattendragen och floderna, så bildas de djupa källorna, där du kan dricka dig otörtstig, där du kan tvaga ditt ansikte, där du kan finna svalka för dina såriga fötter.

söndag 28 september 2008

Konstnärsträffen

Här skrev jag om morgonsidor som är en betydelsefull del av Julia Camerons filosofi kring kreativitet. Den andra hörnstenen är vad hon kallar konstnärstäffen. De står i ett ömsesidigt förhållande till varandra. Om morgonsidorna är radiosändaren så är konstnärsträffen mottagaren. Under morgonsidorna så delger du dig själv ditt missnöje, dina drömmar och det du hoppas på. Under konstnärsträffen tar du emot insikter, inspiration och vägledning. Den resulterar inte sällan i att lösningar på problem formuleras och att du fyllar på kreativa reserver som du kan utnyttja i ditt konstnärliga arbete.

Konstnärsträffen är en tidsrymd, kanske två timmar i veckan, där du bestämmer träff med konstnären inom dig. Den är ett tillfälle att ge ditt kreativa jag näring. Den är en tid för lek som du bokar i förväg. Konstnären inom dig behöver komma ut, skämmas bort och känna att någon lyssnar på den, skriver Cameron. Du ska inte ta med någon annan än dig själv och din inre konstnär. Hon räknar upp följande exempel på vad en konstnärsträff kan innehålla: besök på en loppmarknad, en ensam stund på stranden, en långpromenad på landet, ett besök i en okänd kyrka, en gammal film, en utflykt till en annan stadsdel, ett besök på ett akvarium eller ett galleri. Det är viktigt att lyssna på vad konstnärsbarnet har behov av så att konstnärsträffen blir så lustfylld som möjligt.

Det är lätt hänt att du väljer bort konstnärsträffen, men om du vill ha en levande relation till din kreativitet så måste du avsätta tid för den, menar Cameron.

söndag 21 september 2008

Meningsfulla möten mellan människor

All samhällelig förändring startar genom sociala interaktioner. Vi möts, gillar eller ogillar varandra och skapar relationer. Massor av sådana möten varje dag utgör basen i ett samhälle. Nyckeln till en hållbar utveckling är att skapa fler meningsfulla möten mellan människor. Möten som kan ersätta planslös shopping, tröstkonsumtion och ogenomtänkta inköp. Och som kan skapa livliga diskussioner och genomtänkta beslut.

Så skriver Johanna Ståhl, tidskriften Caminos chefredaktör. Camino - inspiration för smartare livsstil är ett visionärt magasin till bredden fylld av goda exempel på individer, företag och organistioner som alla jobbar för ett hållbart samhälle i bred bemärkelse. När man läser tidskriften får man uppfattningen att en ljusnande framtid redan här. Det finns så många positiva krafter runt omkring oss. Camino har verkligen blivit ett forum och en brännpunkt där en mängd meningsfulla möten äger rum med fokus på en bättre värld. Med den fräscha designen och det moderna upplägget når man även ut till fler än de redan frälsta. 2007 blev Camino vinnare av Det stora trendpriset.

söndag 14 september 2008

I varje skopa havsvatten

Allt vad vi säger och gör påverkar det fortsatta skeendet genom tillvaron. Varje litet steg i rätt riktning är storartat och gör mig mycket glad och hoppfull inför framtiden. Vi påverkar fler än vi tror genom vårt sätt att leva och vara. Trots våra fel och brister kan vi alla göra något, om aldrig så litet, för att jorden ska bli en bättre plats att bo på. Författaren och kosmopoliten Sverre Holmsen skriver:

I varje människoöde ingår den globala historien.
I varje skopa havsvatten finns droppar från varje hav.
I varje ögonblick rör sig alla tider.
Vi är alla släkt.
Vi är alla krafter i ett sammanhängande nät av orsak och verkan.
Vi är alla individuellt och globalt medansvariga genom tankar, ord och handlingar.

onsdag 10 september 2008

Goda relationer

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt här och här. I vardagens femkamp, som är ett centralt tema i boken, är en av grenarna god självkänsla som jag beskrivit här. En annan gren är goda relationer.

Författarna skriver att få saker kan göra ett liv så bra som goda relationer samtidigt som dåliga relationer kan förpesta det mesta i våra liv. Om våra relationer skänker oss mening, glädje och frid i vardagen behöver vi inte kompensera med prestationer och tröstkonsumtion.

Ibland kan vi stöta på personer som är ett socialt fenomen, personer som fungerar utmärkt tillsammans med andra människor oavsett sammanhang. De har antagligen en så god självkänsla att de inte behöver hävda sig utan kan koncentrera sig på samspelet. De har en grundad och accepterad identitet. Fladdriga identiteter är svårare att känna närhet till. Det är lättare att relatera till ett berg än dimma, skriver författarna.

För att förbättra en parrelation som gått i stå föreslår författarna ett två-sam-tal. Det går ut på att en parterna tar upp ett problem. Den som lyssnar får inte avbryta, kommentera eller på annat sätt visa att det som sägs är fel eller dumt. Personen pratar på tills den säger att det är färdig. Sedan byter man roller. Genom den här metoden undviker man missförstånd som det ofta blir när vi avbryter varandra.

Min partner och jag har även gjort en variant på två-sam-tal då vi även upprepar vad den andre har sagt. Ett nästa steg är att var och en sätter sig ner och funderar ut några tänkbara lösningar på problemet. Sedan jämför vi lösningsförslagen och försöker enas kring några lösningar. Det har varit mycket konstruktivt.

Författarna har även tips för hur vi kan utveckla gemenskaper som vi ingår i. Känns gemenskapen förutsägbar kan man till exempel introducera nya spännande samtalsämnen när man träffas. Sedan kan man pröva att bygga gemenskaper med människor som man inte tycks ha så mycket gemensamt med eller till och med känner motstånd mot.

söndag 7 september 2008

Lyssna vid tillvarons gränser

Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra,
är det av synnerlig vikt att man reser bort från det hela
för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet
och tyda de hemliga lagars som härskar över vårt liv.

Ärade samtid, min sång vill betona att världen behöver
någon som bor på en ö i en grotta och vakar och lyssnar
vid tillvarons gränser, en andlig spion, en utpost i ingen mans land!

Ur dikten Enslingen på Salamis av Hjalmar Gullberg

onsdag 3 september 2008

Mot himlen

Tre musiker i en studio och en i en kyrka. Året är 1976 och Yes-albumet Going For The One spelas in i Schweiz. Alan White på trummor, Chris Squire på bas, Stewe Howe på gitarr och Rick Wakeman på kyrkorgel. Låten heter Parallels. På inspelningen saknas Jon Andersons sång, stämsången och Stewe Howes sologitarr. Ett utdrag ur texten:

It’s the beginning of a new love inside.
Could be an ever opening flower.
No hesitation when we’re all about
To build a shining tower.
No explanations, need to work it out.
You know we’ve got the power.

Vilken energi, spelglädje och intensitet, vilket samspel! Musikerna spelar sig in i himlen i ett extatiskt lyckorus. De lyser om dem och vulkaniska krafter väller fram ur deras instrument.

Gång efter annan har jag återvänt till den här låten genom åren. Varje gång har en stor dos positiv energi sköljt över mig.
Mörka stunder har blivit betydligt ljusare. Låten signalerar att allt är möjligt.

Om ni vill lätta från marken se och hör här.

söndag 31 augusti 2008

Frivillig enkelhet

Frivillig Enkelhet är en översättning av det amerikanska livsstilsbegreppet "Voluntary Simplicity". Frivillig Enkelhet handlar först och främst om att själv ta ställning till frågor om hur man vill leva sitt liv och inte följa strömmen. Vi säger ofta att vi har ont om tid. Men på den punkten råder det rättvisa, vi alla har resten av livet kvar. Om vi upplever att vi har ont om tid så beror det nog på att vi har tryckt in för mycket, och kanske även fel saker, på varje 24 timmarspass.

Att konfronteras med idealen i Frivillig Enkelhet kan fungera som ett hjälpmedel för att utforma det liv som man längtar efter att leva. Frivillig Enkelhet är ingen formel att leva efter, men följande fyra ideal beskriver väl vad det handlar om:
- materiell enkelhet
- god gemenskap
- göra det man älskar att göra
- leva i nuet.

Texten ovan är hämtad från hemsidan där man kan läsa mer om Frivillig enkelhet.

tisdag 26 augusti 2008

Den fria viljan

Jag tror på den fria viljan. Så som jag ser det hänger graden av fri vilja samman med hur medvetna vi är om vad som format oss som individer. Det handlar om barndom, kön, socialgrupp, etnicitet med mera. Ju större medvetenhet vi har om dessa faktorer desto större handlingsutrymme får vi, desto större är chansen att vi överskrider våra förutsättningar, desto lättare gör vi de val som är bra för oss och andra.

Många gånger har det varit främlingen, någon som kommer från en annan miljö än jag, som utmanat det jag tagit för självklart och på så sätt öppnat mina ögon. Andra gånger har det varit fråga om en medveten kartläggning av mitt förflutna för att försöka se de mönster som jag tagit över. Om vi inte medvetandegör oss själva är risken stor att vi begår samma misstag gång på gång. Och då är vår fria vilja mer beskuren.

Även om vi är medvetna om vad som format oss så är det nog ofta så att vi ändå delvis går vidare i gamla fotspår för vi behöver ju alla känna tillhörighet någonstans. Det är ju svårt att leva i ett ständigt flux för då tappar vi ju vår identitet och vårt sociala sammanhang.

måndag 25 augusti 2008

Slump och kreativitet

I den kreativa processen ingår ofta slumpen som en vital del. Om vi är öppna för slumpen, det vill säga till saker som råkar komma i vår väg, kan våra projekt ta oanade vändningar. Ibland används begreppet serendipitet för en innovation som är ett resultatet av slump tillsammans med uppmärksamhet och kombinationsförmåga. Här kommer två citat:

En upptäckt sägs vara en slump som möter ett förberett sinne.
Albert Szent-Gyorgyi

Slumpen är alltid mäktig. Ha ständigt kroken ute; i den damm du minst anar det, kommer det att finnas en fisk.
Ovidius

torsdag 21 augusti 2008

Med kajak mot västlig horisont

En augustikväll paddlar en vän och jag ut mot västlig horisont. Havet krusas och i vindlä bakom örnarna klyver vi himlens dubbelbild. Vi rör oss i ett labyrintiskt system av öar i Kärringöfjorden. Ute på havet går det gammal dyning som får de respektingivande bränningarna att fräsa av skum. Så småningom slår vi upp vårt tält på Vallerö med sina perfekta små strandängar. Och strax efter skymningen vandrar vi upp till toppen av ön där en stenkummel står. Dess svarta silhuett avtecknar sig mot den oranga himlen och den vida horisonten. En och annan fyr syns blinka.

Dagen därpå bränner solen och vi rör oss över det stora blå. Jag tänker på Tomas Tranströmers rader:

Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist inne i en blå lampa
medan öarna kryper
som stora nattfjärilar över glaset.

För kajakpaddlaren öppnar sig ett annat Bohuslän än för seglaren. Det låga perspektivet gör att skärgården ser mycket större ut och kajakens smidighet att komma in överallt, i varanda vik, i alla små naturliga kanaler, medför att hela skärgården bli tillgänglig på ett annat sätt. De kajakburna rör sig delvis i andra arkipelager och farvatten än seglarna. De stiger i land på öar med annan karakatär. Deras vägar korsas bara i de stora farlederna.

Jag blir alltid lika positivt överraskad varje gång jag sätter mig i denna fantastiska grönländska uppfinning. Världen blir som ny och det känns som man rör sig i en annan dimension. Efteråt känner jag mig omtumlad och förstår inte riktigt vad jag varit med om.

tisdag 12 augusti 2008

Hastighetens övning

Den brasilianske författaren Paulo Coelho skriver i sin debutbok Pilgrimsresan om en vandring längs den mytompunna pilgrimsleden vars mål är Santiago de Compostela i Spanien. Saga och verklighet blandas på ett mustigt sätt. Camino de Santiago bildar en fond för Coelhos livsfilosofi som kortfattat går ut på att meningen och det extraordinära alltid återfinns i det enkla. Den handlar också mycket om att våga förverkliga sina drömmar. I boken följer författaren mästaren Petrus som tilldelar honom en serie uppgifter under vandringen som får honom att upptäcka denna enkelhetens filosofi. Colheo skriver: När du gör en rutinmässig sak på ett annorlunda sätt vis låter du en ny människa växa inom dig. Nedan är ett exempel på en övning i den andan.

HASTIGHETENS ÖVNING
Gå hälften så fort som du brukar under
tjugo minuter. Fäst dig vid alla detaljer,
människor och miljöer som omger dig.
Den bästa tiden för övningen är efter
lunch.
Upprepa övningen i sju dagar.

söndag 10 augusti 2008

Snäcksamlande

Det står en glasvas och lyser i vårt köksfönster, gul av sol och sommar. För vart år fylls den på med nya små snäckor. Hela familjen, små som stora, är engagerad i insamlingsarbetet, så meditativt och okomplicerat. Det utgör en välbehövlig paus i det framrusande och oöverblickbara vardagslivet.

Vasen står där hela året och minner om Nordkoster, denna lycksalighetens ö, som blivit vårt årliga sommarnöje. Den lilla gula trubbiga strandsnäckan Littorina obtusata är ett exotiskt inslag i den svenska faunan, precis som kungsfiskaren i luften och blågyltan i havet. De verkar höra tropikerna till och deras prunkande färgerna framstår som än starkare i den skandinaviska naturen.

Om denna tradition lever vidare inom familjen ser jag i framtiden damejeanner till bredden fyllda av gyllene snäckor.

måndag 14 juli 2008

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i packningen. Den ger röst åt landskapet och de människor som bor där och upplevelsen blir än starkare. Och något som jag lärt mig är att var man än gräver så finns det en uppsjö av spännande historia och historier.

Upplevelsen av tiden förändras när jag vandrar. Klocktiden är plötsligt ointressant. Vi äter när vi är hungriga och sover när vi är trötta. Och vi känner för en gång skull att det gör en oerhörd nytta.

Vandrandet är min årliga katarsis för kropp och själ. Det fungerar som en kortare klostertillvaro. Granskogsridåerna omsluter en som väggar mot vilka jaget framstår i en tydligare relief än annars.

onsdag 9 juli 2008

Låt himlens vindar dansa mellan er

Jag tror inte jag har läst något mer klokt om tvåsamhetens villkor än raderna nedan. De rymmer en stor visdom.

Låt det finnas rymd i er samvaro.
Och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en;
Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.

Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.

Giv varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.

Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam.
Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar
Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan.

Och stå vid varandras sida, men inte för nära;
Ty templets pelare står åtskilda,
Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga

Ur Profeten av Khalil Gibran

fredag 27 juni 2008

God självkänsla

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt här och här. I vardagens femkamp, som är ett centralt tema i boken, är en av grenarna god självkänsla. Författarna skiljer mellan begreppen självförtroende och självkänsla. Det förra handlar om att tro sig klara av saker. Det senare handlar om att vara nöjd med den man är.

Ens självkänsla har goda förutsättningar att vara bra om man känner till och uppskattar sina goda sidor och accepterar sina brister, menar författarna. Då man är tolerant mot sina brister har man också lättare att möta andra människor med tolerens och då ökar ens chanser att man får uppleva kärlek i livet. Om man vet vem man är och vågar stå för det är det lättare att gå sin egen väg och då ökar ens vardagsmakt.

I boken finns många tips på hur man kan bättra på sin självkänsla. Ett sätt är att göra en lista på sina goda egenskaper och sedan försöka njuta av dem. Man kan också skriva en lista på de egenskaper man vill utveckla. För varje förbättringspunkt kan man skriva ner minst tre konkreta förslag på vad man kan göra för att ta ett steg i rätt riktning. Slutligen kan man lista ens dåliga egenskaper som det faktiskt är OK att ha.

måndag 23 juni 2008

Midsommarvisa

I Swåps musik möter den keltiska folkmusiktraditionen den svenska. Det tydliga släktskapet förenar, olikheterna berikar. Musikerna kommer både från Sverige och England.

Swåp framför den vackraste sommarvisa jag känner till. Det är en traditionell ringdansvisa, nedtecknad av Richard Dybeck 1811 - 1877 i Kölsta-röten i Västmanland. Jag älskar den enkla lite naiva texten.

- Och träden de lövas
och marken är grön
Och varendaste blomma
Hon stånder så skön
- Lilla fågeln han sjunger
med ljuvelig röst
- Han är väldigt glader
allt uti i sitt bröst
- Så prisom vi sommaren
fager och fin
- sjung om ljuvelig, ljuvelig
midsommartid

söndag 15 juni 2008

Morgonsidor

När jag studerade på Fotohögskolan en gång i världen så upplevde jag att det viktigaste för skolan var att eleverna skulle anamma de senaste rörelserna inom konsten. Vårt värde mättes i hur hög grad vi anpassade oss till dessa och nåde den som gick sina egna vägar. På den tiden upplevde postmodernismen sin peak. Visst var det jättevikigt att eleverna blev uppdaterade vad som hände i konstvärlden för att bli en vital del av sin samtid, men det var bara ena sidan av myntet. Något som jag saknade var intresset för oss som personer och skapande individer, vi som på olika sätt skulle spegla denna samtid.

Därför var det ett lyckokast när jag fick tag i boken Öka din kreativitet - den artistiska vägen skriven av Julia Cameron. Hela boken går ut på att förlösa den kreativitet som finns inom alla människor och som ofta blockeras av diverse hämmande föreställningar om oss själva, föreställningar som vi ofta bär med oss från barndomen. Genom en rad övningar i boken ökar vi tilltron till oss själva som kreativa individer. Ett grundläggande redskap i denna metodik är någon som Cameron kallar morgonsidor. Det går kort ut på att man sätter sig ner med penna och papper och skriver ner allt som faller en in. Man ska inte låta sig påverkas av den inre kritiker som de flesta går och bär på. Det ska gå fort, man ska inte tänka för mycket och inte väga sina ord på guldvåg. Det gäller att släppa fram det kreativa flödet som inte känner några gränser. Inte sällan blir men överraskad av hur många dolda resurser man har.

En annan grundpelare i Camerons metodik är konstnärsträffar, något jag återkommer till senare.

fredag 13 juni 2008

Om att skriva sig tillbaka i historien

Jag skriver mig tillbaka i historien, vill försöka greppa hur jag blev jag. Det är en del av ett slags kartläggning av mig själv. Jag vill försöka förstå hur saker och ting hänger ihop, hur både negativa och positiva egenskaper fortplantar sig genom historien, från generation till generation. En större medvetenhet om sig själv och ens ärvda beteenden kan innebära en kursändring i vissa avseenden, tror jag. Med större självinsikt blir fler handlingsalterantiv möjliga. Man kommer, så att säga, överskrida sina förutsättningar och bli mer fri gentemot sitt psykologiska och sociala arv. Men det är förstås en lång väg att gå.

Jag skriver nämligen en släktkrönika utifrån vad som finns bevarat i minnet. Den tar sin början tre generationer tillbaka på 1880-talet. Det rör sig inte om så mycket arbete, några intervju- och skrivarkvällar, men ger mängder av spännande perspektiv bakåt. Etnologen i mig vaknar också till liv. Det är intressant att se hur raden av stora samhällsomvandlingar återspeglas i de enskilda människoödena. Minsta detalj kan vara mycket talande och peka ut mot en hel tid, en hel värld.

För varje förfader/moder gör jag en levnadsteckning med viktiga milstolpar i deras liv, ett porträtt av deras personliga egenskaper och en lista över föremål som fortfarande finns i familjens ägo. Dessutom försöker jag samla in roliga och intressanta familjehistorier av lite mer kuriosakaraktär.

Jag hoppas att släktkrönikan kommer att bli en uppskattad gåva till mina barn en gång. Vi lever ju i en rotlös tid där det mesta flyter omkring. Släktkrönikan kanske få dem att bottna lite mer. De får något att ta avstamp från. Kansker lägger jag ut delar av släktkrönikan på internet. Det känsliga materialet kommer dock att stanna inom den närmaste familjen. Jag gillar tanken på att de döda kan uppstå, om inte i himlen, så i alla fall på webben. Och att deras avkomma kan tjena lite på dem om de vill.

söndag 8 juni 2008

Folkmusikens lov

Delar av familjen far norrut, till ljuset, barrskogen och de skira björkdungarna. Invid Klarälvens stilla flöde är det fest dygnet runt. Det spelas i var buske och dansas till långt efter gryningen. Ransäterstämman lockar tusentals till hembygdsgården. Här samlas alla generationer för att lyssna, spela, dansa och umgås. Här finns inga spår av ungdomsfixering och ålderssegregation som vi annars möter i samhället. Äldre spelmän är förebilder för de unga. En yngre spelman har skrivit en låt till sin faster när hon fyllde 80 år. Och på dansgolvet kan det vara 50 år i åldersskillnad. Kvinnor och män bjuder upp lika mycket. Dansen och att vara tillsammans är det centrala. Alla får vara med. Allt är så okomplicerat. Här finns inget av det vanliga spelet mellan könen, vilket inte utesluter att många ändå finner sin livskamrat på stämman.

Hoppas bara att fler nysvenskar hittar hit så att de också kan bidra med sin musik och sina traditioner. Det är i ju mötet mellan det inhemska och utländska som all folkmusik har sina rötter. Tänk till exempel på namnen på vanliga svenska danser såsom polska, schottis och engelska.

Vi har ett fantastiskt kulturarv av traditionell dans och musik i Sverige precis som i alla andra länder. I centrum står det omfångsrika bokverket Svenska låtar. Begeppet svensk folkmusik föddes under nationalismens dagar men är ingen relevant term. Ofta är folkmusiken mer lokalt än nationellt färgad. Dessutom känner den inga nationsgränser. I Tornedalen har musiken finska drag, i Skåne danska och i Västsverige norska och engelska.

Återväxten av nya spelmän och gruppkonstellationer är hög och medelåldern på stämman är runt 30 - 40 år. Och många nya musikaliska uttryck hörs på konserterna. Det bådar gott inför framtiden.

Vi tar med oss ljuset, värmen och den positiva atmosfären hem samt många starka upplevelser från dansgolvet och konsertlokalerna. Urkraften i folkmusiken har sköljt över oss. Vi har tankat på livgivande energi för ett bra tag framåt.

söndag 1 juni 2008

Marcel Proust öppnar våra ögon

Konstnärer har förmågan att öppna våra ögon för sådant som de flesta går förbi utan att ta någon notis om. Marcel Proust hade precis som många konstnärer en osedvanlig mottaglighet för olika aspekter av den synliga världen. En skildring av en vacker havtornsbuske kan sträcka sig över flera sidor i hans digra romanbygge På spaning efter en tid som flytt. Här sjunger Proust sparrisens lov i samma bok:

jag hade en speciell förkärlek för sparrisen som såg ut som om den doppats i ultramarin och rosa och vars knoppar, fint målade i små stänk av lila och azurblått, genom regnbågsstrimmor av överjordisk kulör småningom övergick i foten, som dock ännu var jordig nedtill. Jag tyckte att dess eteriska färgskiftningar röjde närvaron av ett slags ljuva varelser som roat sig med att förvandla sig till grönsaker och som tvärsigenom sin förklädnad av fast, ätbart kött lär sitt verkliga väsen komma fram i ett valörspel av morgonrodnad, regnbåge och blekblå skymning; och detta deras utsökta väsen kom mig till mötes hela natten sedan jag ätit sparris, ty i sina poetiska och grovkorninga lekar erinrande om Shakespears sagospel roade de sig med att förvandla mitt nattkärl till en skål doftande parfym.

onsdag 28 maj 2008

TV-fritt

På ett barnkalas för några månader sedan kom jag i samspråk med en pappa som tänkte i alldeles egna banor. Han berättade bland annat att han den 1 april varje år låste in familjens TV i en garderob och lät den stå där till den sista september. Istället valde familjen göra olika aktiviteter i trädgården eller fara ut med båten på sjön intill huset.

Nu har vår familj infört en TV-fri kväll mitt i veckan då vi beger oss ut i parker eller skogar. Vi ägnar oss åt lekar, danser och dramaövningar. Barnen visar vad de lärt sig på dagis och vi föräldrar bidrar med det vi finner i olika böcker. Dessa onsdagar har blivit mycket uppskattade av alla familjemedlemmar. Den TV-fria kvällen förökar sig säkert längre fram. Nu inser jag hur TV:n dränerar oss på tid, energi och verkliga upplevelser.

tisdag 27 maj 2008

Den gåtfulla timmen

Mitt på dagen under varma sommarhögtryck uppstår ofta ett underligt fenomen. Många naturskildrare, bl a Gunnar Brusewitz, har erfarit hemlighetsfulla stunder då solen står högst på himlen. Allt liv tycks stanna av och hålla andan. Det råder en kuslig stillhet.

I dessa motoriseringens tider blir det dock allt svårare att uppleva middagstimmens tystnad. På mina vandringar i landets mer avlägsna delar kan jag fortfarande förnimma denna gåtfulla timme.

Om jag råkar somna vid den här tiden vaknar jag inte sällan upp i vemod över alltings förgänglighet och min egen litenhet i tid och rum. Jag vaknar med ett rop ur oändligheten, som författaren Sverre Holmsen skriver. Detta sker aldrig när jag vaknar vid andra tidpunkter på dygnet.

torsdag 22 maj 2008

Det ena blir tydligare genom det andra

Jag tycker om att röra mig mellan inre och yttre dimensioner, mellan dröm och verklighet, mellan kultur och natur, mellan stad och land, mellan historia och framtid, mellan lek och allvar, mellan skratt och gråt. Kontraster intresserar mig eftersom det ena blir tydligare genom det andra. Jag tror att man får en mer nyanserad bild av verkligheten om man anlägger så många perspektiv som möjligt på den. Ensidighet skapar lätt intolerans och fanatism, något som skrämmer mig.

måndag 19 maj 2008

Vattnet porlar i ständigt skiftande melodier

Våren har för familjen gått i vattnets tecken, det strömmande, porlande och forsande. Vid ett flertal tillfällen har vi vandrat längs en mycket naturskön å och invid denna vadad runt i ett hav av vit- och blåsippor. Jag läser naturskildringen Bäverbäcken som Albert Viksten skrev 1923. Trots att naturen fungerar som en projektionsyta för den tidens ideal kan man hitta små fina iakttagelser såsom denna:

Och vattnet det porlar /.../ i ständigt skiftande melodier, kvävt och klagande om vintern, ystert utmanande, övermodigt fräsande om våren, sömnigt viskande och kluckande i sommarens sol och torka men dystert, inbitet mumlande under höstens regndigra himmel.

tisdag 13 maj 2008

Valv bakom valv

Vi människor utvidgar hela tiden vår förståelsehorisont. Vi blickar ut mot universum, vi tittar in i materien och gör ständigt nya upptäckter som genererar nya frågor. Mysterier avslöjas och nya tillkommer. Men kanske är det ändå så att den största av livets gåtor finns inom oss själva, i vårt psyke. Måhända överträffar dess komplexitet både mikro- och makrokosmos! Varje människa är ett mysterium med oanade möjligheter. Tanken svindlar!

Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
- Tomas Tranströmer

onsdag 7 maj 2008

Skepticismen



















Michel de Montaigne, den franske humanistiska filosofen, 1533 - 1592, förespråkade i sina Essayer ett slags skepticism som jag tycker är mycket sympatisk. Enligt Montaigne står tre vägar öppna för den människa som söker kunskap:

Var och en som söker något kommer till denna punkt: antingen säger han att han har funnit det eller att det inte går att finna eller att han fortfarande söker det. Hela filosofin kan delas in i dessa tre kategorier.

Det första alternativet är dogmatikerna, de som tror att de funnit säker kunskap. Även strukturalister ligger nära det här förhållningsättet. De tror att man kan hitta allmängiltiga sanningar, universella lagar.

Det andra alternativet är nihilisterna, de som är övertygade om att människor aldrig kommer att få kunskap om något alls. Kulturelativisterna är en form av nihilister så som jag ser det. Enligt dessa är det endast människans kulturbakgrund som bestämmer vad hon uppfattar som sant eller inte.

Montaigne tar avstånd från båda dessa ståndpunkter. Istället sluter han sig till skeptikerna som säger att de fortfarande söker sanningen, samtidigt som de tvivlar på att de någonsin kommer att finna den. Montaignes skepticism är i första hand en kritisk hållning som manar till eftertanke och skapar en ödmjuk inställning till kunskap. Skeptikern söker preliminära lösningar och sanningar, även över kulturgränser, som han är beredd att överge om de inte håller för kritisk granskning. Jag är övertygad om att jorden skulle bli en bättre plats att leva på om fler anammade en sådan uppfattning.

söndag 4 maj 2008

Att ha eller att vara?

Det är titeln på Erich Fromms tänkvärda bok från 1976 där han summerar mycket av sina tidigare skrifter. I boken ställer han två vitt skilda livsideal mot varandra, att ha eller att vara. De innebär två olika inställningar till jaget och världen. Vissa samhällen lägger huvudvikten vid materiellla ting, andra vid människor, menar Fromm. Ägandets livsform är typisk för Västerlandets industriella samhälle. Fromm skriver: Ägandets livsform innebär att mitt förhållande till världen präglas av min önskan att ha och äga, att göra allt och alla, inkusive mig själv till min egendom.

Enligt Fromm borde vårt mål hellre att vara mycket, inte ha mycket. Att vara kräver oberoende, frihet och kritiskt förnuft. Det innebär en levande gemenskap med omvärlden. Däremot innebär ha ägande som tenderar att leda till försvar, våld och agressioner. Fromm citerar en kort dikt ur Goethes Faust som i största enkelhet uttrycker varandets idé:

EGENDOM
Jag vet att intet tillhör mig
utom tanken som oberörd
får flöda fram ur själen,
och varje levande ögonblick,
ett givmilt öde låter mig
få njuta i mitt inre.

torsdag 1 maj 2008

Dussintals dialekter av grönt

Rubriken är hämtad från Tomas Tranströmers i dikt Det öppna fönstret från diktsamlingen Mörkerseende, 1970. Så här års börjar bladen vecklas ut i alla tänkbara nyanser av grönt och det sägs att våra ögon är extra känsliga för just grönt. Förmågan att orientera sig bland alla gröna nyanser var en förutsättning för överlevnad i människans gryning

tisdag 29 april 2008

Folkliga blomnamn

Våra vilda blommor har ofta mycket vackra poetiska namn, ibland av associativ art. Jag slås av kreativiteten. Det finns också en uppsjö lokala folkliga blomnamn som uppvisar en lika stor uppfinningsrikedom. Dessa namn får mig att se blommorna på nya sett som berikar min naturupplevelse. Här kommer några exempel:

Blåsippa vindblomma, leverört, treenighetsört
Kabbleka mjölkros, äggblomma, fågelungefötter, bäckblomma, bäckros, skabblomma
Akleja duvblomma, älvahandske

fredag 25 april 2008

Hyllning till mångfalden

Jag tror på ett öppet samhälle där det finns plats för alla grupper och kulturer. I samhällen som accepterar avvikaren och främlingen, där tolerensnivån är hög, skapas ett kreativt och dynamiskt klimat. De blir också varmare och mänskligare samt mindre sårbara. Genom den annorlunda lär vi även känna oss själva bättre.

Man talar ofta om den gyllene medelvägen
som om denna vore en enda väg mellan bergen och träsken.
Men livet är mångfald och det finns tusen gyllene medelvägar
och tusen nyttiga avstegsvägar och solen lyser på dem alla.

- Harry Martinsson, ur Passad, 1945

onsdag 23 april 2008

Esmeralda Mobergs undersköna sånger

Vilken röst, vilken frasering, vilken närvaro, vilken magi, vilka melodier, vilka texter, vilket arrangemang! Folkvisorna Väverskan och Den storste darlighet går rakt in i mitt hjärta och når botten av mitt jag. Lyssna gärna på Esmeralda Moberg här och jag lovar att ni får vara med om något mycket stort.

måndag 21 april 2008

Vardagens femkamp

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt författad av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. De vill se en samhällsvision som har välbefinnande som kärna snarare än välstånd och välfärd. De senare begreppen är inte tillräckliga mått för att mäta välbefinnande, menar de. Välbefinnande och livskvalitet beskrivs i boken som att ha god självkänsla, goda relationer, givande sysselsättning, tillräcklig ekonomi och lagom livstempo. Om vi lyckas bra i dessa grenar i vardagens femkamp så belönas vi med värden som mening, kärlek, glädje, frid och vardagsmakt. Författarna tycker att all kraft i samhällsutvecklingen ska koncentreras på att förbättra förutsättningarna för välbefinnande. Deras samhällsvision sammanfattas i begreppet hållbart välbefinnande som innefattar ett långsiktigt välbefinnande för alla utan att utarma naturen och andra människor. Jag återkommer med fördjupade inlägg utifrån detta resonemang.

fredag 18 april 2008

Hägringar över Vättern

Folke Dahlberg, poet, tecknare och prosaförfattare, vistades under många år i norra Vätterns arkipelag där han bland annat skrev den stilistiskt drivna boken Vättern som utkom 1949. Folke Dahlbergs treenighet var sjön, båten och ön och han beskrev sig själv som sjöluffare "tyst och mjukt, nästan drivande vagabondage i regn". Läs mer om honom här. Nedan beskriver han några av de hägringar som kan uppträda på Vättern:

Hägringarna på Vättern är tydligast om vårarna. De uppenbarar sig ofta efter några dagars stiltje, då sjön ligger oljeblank och de skogiga strändernas konturer står som klarast mot en blå rymd och en lika blå sjö. Då vandrar "våroxarna", dimlika vitnader utmed stränderna i stora hjordar mot norr.

***

Ibland flyter horsisonterna så nära, att man tycker sig
kunna sträcka ut armarna från stranden och känna fingertopparna bakom dem. Masterna på dolda skepp stack som nålar, roddare böjde sig som stormoln och hustak från gömda städer fastnade som flagor under naglarna.

***

Hägringen är inte bunden av verklighetens tyngd - på några ögonbliock är en av de väldiga storstäderna jämnad med jorden och ersatt med ett grågrönt skogsområde som sporadiskt beslöjas av dimmor. Vissa delar av det ursprungliga landskapet kan kvarstå, men mångdubbelt förstorade.

***

I den andra staden blänker gavlarna mellan mörka långhus och kyrkans spira sugs upp mot okända himmelstrakter och svänger som en guldtråd.

***

Hägringen leker med de tunga öarna, uppmuntrad av luftens ljudlösa skratt lyfter den oss svindlande högt.

***

Vi kan se roddarna i tjärblå båtar sväva i påbörjade himmelsfärder ut ur de gapande blåvita grottorna utmed
stränderna.

***

Vi kan inte påverka hägringarna, de kommer och flyr undan ogripbara.



tisdag 15 april 2008

Queerfeministisk folkdans

Folkdans och annan pardans är häftig för att man kommer en annan människa nära men könsrollerna är av hävd mycket stereotypa. Under programpunkten Dans med rörliga roller på Folkmusikkaféet i Göteborg löses de traditionella könsrollerna upp. Kvinnor har då möjighet att föra, män att följa. Män kan dansa tillsammans likväl som kvinnor, oberoende av om de är heteros eller icke-heteros. Danspubliken får möjlighet att utforska alla dansaspekter utan att begränsas av sitt kön, samtidigt som det är helt i sin ordning att kvinnor och män dansar med varandra i enlighet med traditionen. I allt detta ligger en stor frihet. Folkdansen breddas och alla känner sig välkomna oavsett sexuell läggning. De traditionella danserna förnyas, blommar upp på nytt och lyser vackrare än någonsin.

Se Folkmusikkaféets program här.

måndag 14 april 2008

Grand Tour med mina barn

På 1600- och 1700-talen var det vanligt att adelsungdomar gjorde bildningsresor genom Europa, en så kallad Grand Tour. Den betraktas som en obligatorisk del av utbildningen och var ofta en förutsättning för en karriär i staten. De orter som skulle besökas var noga planerade i förväg. Påbjudna resmål var London, Paris, Rom, Berlin och i vissa fall Aten om ekonomin tillät. När ett nytt borgerskap växte fram under 1700- och 1800-talen tog de över denna tradition från adeln.

Jag har ambitionen att göra en modern variant av Grand Tour med mina barn för att få dem att upptäcka mångfalden i den värld vi lever i, både vad gäller naturen och olika kulturella uttryck. Jag försöker ta dem till metropoler, museer, historiska platser, orörd vildmark med mera. Genom detta hoppas jag att de som vuxna kan relatera sig till mer och därigenom få lättare att hitta sin personliga väg genom livet.

onsdag 9 april 2008

Horisonterna

Så länge jag minns har jag alltid älskat horisonter och varit nyfiken på vad som döljer sig bakom dem, både bokstavligt och bildligt. Men det fodras mod att våga utmana horisonterna, att byta trygghet mot otrygghet, att riskera förlora sina fördomar...

Handtaget till styrpaddeln darrar av iver,
paddeln som heter Kautu-ki-te-rangi.
Den styr mot en horisont som knappast är skönjbar,
mot horisonten som lyftes framför oss,
mot horisonten som alltid drar sig tillbaka,
mot horisonten som alltid kommer närmare,
mot horisonten som alltid föder tvivel,
mot horisonten som ingjuter skräck.
Horisonten med dold styrka,
den aldrig överskridna, aldrig genomträngda...
De fallande skyarna ovanför,
de rasande sjöarna under oss
spärrar den okända väg,
som vår farkost måste gå.


Traditionell polynesisk sång

tisdag 8 april 2008

BNV istället för BNP

Begrepp som välstånd och välfärd används flitigt i den politiska debatten. Välstånd eller levnadsstandard mäts i BNP och anger vårt konsumtionsutrymme. Välfärd mäts med hjälp av en rad icke-ekonomiska indikatorer som hälsa, tillgång till bostad, dagis, läkare och annan social service.

Ett tredje begrepp som sällan nämns i debatten är välbefinnande. Välbefinnande eller livskvalitet är en subjektiv upplevelse av hur vi upplever våra liv. Det paradoxala är att medan välståndet och välfärden ökat i Sverige så har välbefinnandet gått ner på de flesta områden sedan 1960-talet. Trots att konsumtionen nästan tredubblats de senaste 50 åren är vi mindre lyckliga, mindre tillfredsställda med våra liv, enligt en rad enkätundersökningar.

Internationella undersökningar visar att ekonomisk tillväxt i ett land leder till ökad lycka bland medborgarna men bara upp till en nivå som motsvarar den vi hade på 1960-talet. Sedan upphör detta samband.

Om vägar ut ur detta kan man bland annat läsa om i den utmärkta boken Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. De menar att vi har fel fokus i samhällsdebatten när vi endast pratar om ekonomisk tillväxt. Vad vi hellre borde sträva mot är högt BNV, Befolkningens och Naturens Välbefinnande.

torsdag 3 april 2008

I fjällen finns det plats för alla

Vi åker nedåt, i en fors av snödrev, där det är svårt att orientera sig och hitta marken i det skarpa solljuset. De röda stjärnorna visar oss dock vägen. Tio grader kallt och en frisk vind i ryggen. När vi vänder oss blir vi blåfrusna på en sekund. Här känner vi oss mycket små, skalan och klimatet gör oss ödmjuka inför naturen.

Halvväg, efter två timmars tuff skidåkning, dyker äntligen den efterlängtade kojan upp som står ensam på fjället. Där kan vi få en stund nödvändigt skydd mot vind och kyla och inmundiga ostmackor och varm choklad. När vi öppnar dörren ser vi att den ungefär 10 kvm stora kojan är mer än överfull av trötta och hungriga skidåkare. Vi tvekar att stiga på. En äldre väderbiten kvinna utbrister:
- Kom in, kom in, i fjällen finns det plats för alla!
Det värmer ända in i hjärteroten och jag fylls av postiv energi. Jag blir alltid lika glad när människor i utsatta lägen är generösa och hjälps åt. Sådana omständigheter tar fram det genuint mänskliga i oss: nästankärleken.

Samiska ord för snö

Jag fascineras av de vita vinterfjällen. Snön lugnar och utgör en projektionsyta för mina tankar och känslor. Jaget framstår i tydligare relief.

Det finns många sorters snö som endast ett tränat öga kan se. Samerna har under århundraden skapat ett stort antal ord för snö. Nedan ett litet urval från den utmärkta boken Snö - en renskötare berättar av Yngve Ryd. Kunskapen kommer från en man vid namn Johan Rassa som ägnat hela sitt liv åt renskötsel i Sarek och Badjelánnda

gálav före där skidorna sjunker djupt i lös vintersnö
guolldo snöstorm
habllek lätt luftig dammsnö
jiega is
muohta snö
njáhtso blöt snö
ridne snö i träden
ruohkadagá barblåsta fläckar på kalfjället, vindblotta
siebla genomblöt snö om våren
sjålkkå trampad, hård och slät snö
soavlle sjövatten blandat med snö ovanpå isen
suohpa snöbro över bäck på sommaren
säásj gammal grov lös snö, rinner som grovsalt
tjarvva skare
tjiegar område där renarna gräver i snön och äter
tsievve hård snö som renarna inte gräver igenom
vahtsa lite nysnö
åppås orörd mjuk snö

måndag 31 mars 2008

Kontraster i vinterfjäll

Foto Martin Olsson

Vi tar nattåget norrut, min tonåriga son och jag. Vi stiger av i granskogen och far vidare till fjällbjörkskogen där vi spänner på oss skidor. Med stighudar under skidorna beger vi oss sedan upp på kalfjället där tystnaden är total. Vi samtalar, lapar sol och blickar ut mot oändligheten...

Efter hela dagar ute i det vilda tar fjällstationerna mot oss med varm saft och sprakande öppna spisar. Jag slås av alla kontraster i vinterfjällen. Kontraster gör mig mer levande, får mig att uppleva världen tydligare. Kort och gott, de höjer min livskänsla. Här är några motpoler som vi kastas mellan:
rörelse - vila
vind - vindstilla
hunger - mättnad
kyla - värme
ute - inne
obekvämt - bekvämt
uppförslut - nedförslut
vidder - berg